Mycket bra förslag av moderaterna idag på DN Debatt. De vill göra en förändring så att domstolarna använder hela straffskalan. Jag är nämndeman och blivit frustrerad över att bara den nedre delen av straffskalan används. Detta har jag talat om i en intervju i ExtraÖstergötland och för ett par veckor sedan i en intervju med några gymnasieungdomar.
Hur som helst.
Reinfeldt och Beatrice Ask skriver idag att av 65000 anmälda fall av misshandel och grov misshandel så ledde 1750 till fällande dom. Av dessa ledde endast 95 st till en dom över två år. Straffskalan för grov misshandel är 1 till 10 år. De använder sig av ett talande exempel:
"I Lindesbergs tingsrätt dömdes en man för grov misshandel av sin månadsgamla dotter till ett och ett halvt års fängelse. Flickan uppvisade nio olika revbensfrakturer, frakturer på lårben, skenben och mellanben i foten. Hon hade också blåmärken, svullen överläpp och nypmärken. Vad hade krävts för att hela straffskalan skulle ha utnyttjats?" [min fetstil]
Problemet när inte hela straffskalan utnyttjas är att det tar ifrån riksdagen en stor del av sin möjlighet att påverka. Vad tjänar det till att höja straffskalan från 1 till 10 år till 1 till 12 år när ändå ingen döms på den övre halvan. Det enda som går att göra är att höja minimistraffet, vilket inte kanske är önskvärt av andra anledningar. Om riksdagen ändrar i straffskalan måste det få utslag i domstolarna. Annars har vi ett rättsväsende som själva bestämmer vilka lagar som ska gälla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Där måste jag fråga dig, Pierre, detta: Inte hjälpt hur?
Eftersom du tar upp frågan om samhällsnytta så hakar jag på den. Fängelser är inte något som ligger "utanför" samhället. Ett brott som begås är inte heller, som företeelse, en anomali på något sätt.
Det talas ofta om att syftet med straffen är att avskräcka, vilket är sant.
Det talas också ofta om att syftet med själva fängelsevistelsen är att ge möjlighet till en normal återkomst till samhället, vilket också är sant.
Men vad som ofta glöms bort i det hela är att för att något av detta skall kunna fungera måste det också finnas ett förtroende för att straffet faktiskt utmäts i enlighet med medborgarnas sinne för rättvisa.
Det ger en större anklang hos folk om de vet att någon faktiskt sitter av ett kännbart straff, inte något som gör att de känner att brottslingarna kom lindrigt undan.
Detta är inte en del av ett hämndbegär, utan en fullständigt självklar del av rättvisesynen.
Pierre: Det är en annan diskussion än den jag för. Jag är inte per automatik för hårdare straff, men om inte riksdagsbesluten följs i domstolarna så har vi tappat den demokratiska kontrollen.
Skicka en kommentar