För mig är betydelsen av ordet, eller förslaget, skattestopp glasklar, men en del verkar tolka det annorlunda än jag gör, så jag har börjat fundera om jag verkligen har rätt i min tolkning. Menar folkpartiet som jag gör eller antar jag bara det?
Hur tolkar ni det?
Som ett förslag som innebär stopp för vidare höjningar, men ändå förespråkar en sänkning, om än något nedtonat?
Eller som innebär att skatterna ska stå still där de gör nu, varken höjas eller sänkas?
Maila eller skriv i kommentarerna. Tack.
2005-02-06
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag uppfattar det klart som om skattestopp innebär att skatterna skall ligga kvar på den nuvarande nivån.
Om man med skattestopp egentligen menar "stopp för skatter" så tycker jag man ska välja ett annat ord.
Skattestopet var uttlandet som fick mig att börja förakta mer Folkpartitet som oppositionsparti mer än tidigare. För i vart fall i mina ögon säger man med det att man är nöjd med som det är. Inte höja skatten men heller inte sänka den. Det vill säga att allt fortsätter vara som det är. Och vill man inte förändra något jämfört med regeringen tycker jag man lika gärna kan sluta beteckan sig som ett oppositionsparti.
Leijonborg vill nog att väljaren ska tänka "fp offrar inte välfärden". Trots att det delvis spelar på socialdemokraternas höga skatter-bra välfärd-definition, kan det vara ett bra pedagogiskt verktyg för att lägga ett tillfälligt skattetak i debatten. Detta kan sedan sänkas vartefter.
Få skulle tro att fp och borgerligheten har någon annan ambition än att sänka skatterna. Så långsiktigt bör nog skattestoppet utläsas "Read my lips: No new taxes."
(dessutom tror inte ens socialdemokraterna på "vallöftet" om långsiktiga skattehöjningar)
Missade att ändra inställningarna för underskrift. Jag skrev ovanstående kommentar (det med Bush I-citatet).
//Anders M.L.
Folkpartiet har i alla tider motsatt sig skattehöjningar när de har föreslagits men sedan på något sätt accepterat dem när de väl är på plats. Lite försiktigt har man sedan förespråkat någon skattesänkning här eller där, men sällan någon egentlig förändring av skattetrycket. Uppgörelsen kring skattereformen 1991 är ett utmärkt exempel på det.
När man nu säger skattestopp tolkar jag det som att man långsiktigt kan tänka sig att ligga på ungefär nuvarande nivå, dvs ett skattetryck på ca 50 procent av BNP.
Så tolkar jag det. Jag tycker det är dåligt. Dessutom tror jag att det långsiktigt är dålig taktik - då framstår inte sossarna som lika galna när de vill pressa upp skatterna ytterligare. I stället för att låta alternativen bli "höja" eller "sänka" blir det "höja" eller "ligga kvar". Då är det inte lika svårt att höja, inte sant.
Håkans analys ovan är korrekt, om nu Leijonborg följer sina föregångares exempel.
Därmed inte sagt att Anders MLs förhoppning om att Fp skulle kunna låta sig övertalas av övriga borgerligheten är felaktig - Fp kommer dock inte att vara pådrivande.
Tror jag.
Skicka en kommentar