Det är poppis med war room

För ett tag sedan satte filmaren Michael Moore upp ett war room för att kontra alla anklagelser som riktades mot hans film Farhenheit 9/11. Sen dess har kritiken mot Moore lugnat sig något. Om det beror på hans war room låter jag vara osagt.

Idén kom från Bill Clintons kampanj 1992, som satte upp ett war room för att kunna kontra alla republikanska attacker. I ett war room granskas alltså all media och allt vad kandidaterna säger. Man letar efter något att hugga på och reagerar blixtsnabbt när tillfälle uppstår.

Både Bush och Kerry har war rooms. NY Times har fått följa arbetet under en dag i Bushs war room.

Den här dagen sitter de och lyssnar på ett av John Kerrys tal. Kerry säger att han är stolt över att han röstade nej till de 87 miljarder dollar som skulle finansiera trupperna i Afganistan. Direkt skickas ett email ut till hundratals journalister där två citats anges. Dels det Kerry säger nu i ett tal och vad han sa för ett år sedan, när han menade att det skulle vara oansvarigt att rösta mot sådana kostnader. Helt i linje med republikanernas strategi att framställa Kerry som en flip-flopper, en som ständigt byter åsikt. Vem vill ha en sån president i kristider?

Politisk kampanj på hög nivå.