Strukturalismen

Dick Erixon skriver i sin blog om strukturalismen. Att sämhället är uppbyggt i strukturer, tex att män förtrycker kvinnor, att det finns en strukturell rasism i näringslivet osv. Erixon menar att dessa strukturer inte finns. Jag är inte lika säker men det finns klara poänger i hans och Thomas Gürs resonemang.

Gür visar på att det inte alltid varit så att invandrare har haft lägre sysselsättningsgrad och lägre inkomst än infödda svenskar. Den negativa trenden för invandrade började under 1950-talet och har fortsatt fram tills idag. På den tiden var Sverige ett betydligt mer slutet samhälle så strukturell rasism borde isåfall ha varit vanligare. Det stora problemet idag, menar Gür, är de höga kostnaderna att anställa unga och oprövad arbetskraft. Kollektivavtalen gör att du som arbetsgivare hellre anställer en svensk med arbetslivserfarenhet. En ung person, eller en invandrare, är inte prövad i det svenska arbetslivet, men ändå lika dyr.

Det låter som en rimlig förklaring till en del av invandrarnas problem på arbetsmarknaden. Jag håller också med Erixon om att det inte hjälper till att resonera i strukturer. Det sätter fokus på kollektivet, och inte på varje enskild individ. Det är strukturen i samhället som gör att män har högre lön än kvinnor, jag som enskild man har inget ansvar. Jag kan inte göra något om inte hela strukturen ändras först. Sätt istället fokus på individens ansvar.

En sak som dock komplicerar bilden är en undersökning från SNS. Den visar att inte bara första generationens invandrare är dåligt integrerade i arbetslivet, utan också andra generationens.
De har jämfört personer som adopterades som barn från andra länder, med ett icke-svenskt utseende, men andra jämförbara svenska personer. Dessa personer har samma sorts uppväxt, svenska namn, samma sorts utbildning och samma sorts erfarenheter. Det enda som skiljer dem åt är utseendet. Resultatet visar att de adopterade personerna har sämre sysselsättningsgrad på arbetsmarknaden än de svenska infödda personerna.

Någon sorts rasism finns det alltså i arbetslivet. Jag vet inte om den ska kallas strukturell, det hjälper förmodligen inte. Men att det inte enbart beror på fel i den socialdemokratiska ekonomiska politiken är klart. Om man på övriga områden fick upp sysselsättningsgraden hos invandrare, så skulle de komma in lättare i samhället och slippa leva på bidrag. Det skulle förmodligen minska rasismen i samhället överlag, och göra det lättare även för dessa adopterade personer. Men rasism finns också på andra sätt och de måste bekämpas på olika sätt. Då är det inte bra att kunna skylla på kollektivet.