2019-06-27

First Blood



Jösses!

Jag är förstås medveten om att stöket i amerikansk politik inte är begränsat till Republikanerna. Jag vet att Demokraterna är på väg vänsterut, att deras fokus är på väg bort från makroekonomi och allt djupare in i diverse sociala rättigheter, regleringar och identitetspolitik.

Men omfattningen av detta, uppenbar i nattens första kandidatdebatt, förvånade mig. Jag vet naturligtvis att en stor del av Demokraterna har gått från principerna bakom ObamaCare (ett obligatorium att köpa sjukvårdsförsäkring, som i sin tur subventioneras i olika utsträckning beroende på inkomst) till att förespråka "Medicare for all", alltså helt skattefinansierad sjukvård.

Men att flera kandidater, dessutom i toppskiktet, nu aktivt förespråkar att de amerikaner som har privata sjukvårdsförsäkringar (alltså ca 240 miljoner personer) ska fråntas dem och tvingas in i offentliga system...det funkar möjligen i tidiga debatter där det främst är aktivister som lyssnar. Men det är politiskt självmord längre fram.

Just nu talar alla ekonomiska nyckeltal till Donald Trumps fördel. Med ett viktigt undantag. Republikanernas skattereform har fått det federala budgetunderskottet att växa igen. Det är alltjämt hanterbart, men det växer fort. Under 2019 års första fyra månader ökade det med saftiga 77 procent. Om någon av kandidaterna tog upp detta? Nope. De var upptagna med att plocka av folk deras försäkringar och införa gratis universitetsutbildning.

Inte alla, dock. Kongressledamoten John Delaney påpekade att om alla läkarbesök betalades enligt Medicare-principen så skulle det leda till massnedläggningar av landets sjukhus. Delaney kommer inte att vinna nomineringen, men han kan redan ha gjort avtryck i valet. För hans soundbite lär gå varm i republikanska valfilmer, om Bernie Sanders eller Elizabeth Warren nomineras.

I övrigt tycker jag att debatten var relativt vänlig. Elizabeth Warren blev inte lika angripen som jag hade räknat med, men lyckades ändå inte dominera scenen. New Yorks borgmästare Bill DeBlasio fick oväntat mycket utrymme. Kongressledamoten Tulsi Gabbard från Hawaii överraskade positivt. Jag står långt från henne i sak, men hon debatterade skickligt och på fri hand. Särskilt jämfört med den oförtjänt hypade kongressledamoten Beto O'Rourke från Texas, som kändes svag och manusbunden. (Och hans simultantolkning av sig själv till spanska var debattens i särklass värsta cringe-moment.)

I natt hålls debatten mellan resten av kandidaterna, inklusive de rådande toppnamnen Joe Biden och Bernie Sanders. Om även den följer samma mönster som denna så tror jag att Demokraterna har ännu större problem än vad jag trott.

2 kommentarer:

Carl sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Carl sa...

Håller med om din analys av det jag såg. Känner att det är svårare att orientera sig i amerikansk politik nu då jag själv anser mig vara nånstans i gränslandet konservativ demokrat, liberal republikan. Ska bli kul att följa denna blogg då jag tror att vi står rätt nära varandra politiskt, iaf vad beträffar den svenska.
Kvällens debatt blir intressant! Vet att Biden och Sanders är de största namnen men ser personligen mest fram emot att se Pete Buttigieg och Kamala Harris.