Never say never give up

Sedan ett par dagar är jag i New Hampshire för att, tillsammans med Mathias Sundin, ta kandidaterna på pulsen. Stämningen här skiljer sig markant från mediebilden. Här hör man ingen säga att något är "klart", eftersom alla vet att New Hampshire-väljare bestämmer sig sent. Inte heller är det lika stort fokus på ordkriget mellan kandidaterna.

Däremot talas det om saker som medierna inte noterar eller bryr sig om, såsom missbruk av både olagliga och lagliga preparat. Frågan var uppe flera gånger igår på ett möte med Jeb och Barbara Bush, och tidigare på dagen var vi på ett missbruksforum i en baptistkyrka. Huvudtalaren var Ted Cruz som höll ett med hans mått rätt nedtonad tal, bland annat om hans äldre syster som dog av en överdos.

Men jag tänkte vänta med att skriva om loppets stora namn, och istället slå fast att en sak faktiskt är helt klar. Och det är att den tidigare Virginia-guvernören och republikanske partiordföranden Jim Gilmore inte kommer att bli sitt partis kandidat.

Gilmore utgör det absoluta golvet i det republikanska racet, och omnämns inte längre när mätningar redovisas. Så jag blev faktiskt lite förvånad över att han fortfarande var med. Jag trodde att han hade lagt ner för länge sedan. Men igår hittade vi honom, i en vapenbutik /skjutbana där han skulle ägna sig åt lite prickskytte.

Uppenbarligen hade vi lyckats klä oss rätt för tillställningen, för han kom omedelbart fram till oss för att skaka hand. Men när han frågade var vi bor, och vi svarade "Sweden", så utbrast han "Argh! It's like a United Nations meeting in here!". Det visade sig nämligen att de journalister som kommit för att bevaka hans event var från England, Danmark och Holland.

Och det är ju egentligen inte så konstigt. Vilken amerikansk journalist bryr sig om en skjutbana? Sådana finns överallt i de delstater som, i likhet med New Hampshire, har liberala vapenlagar. Herregud, bland de vapen jag kunde identifiera på butiksväggen återfanns ett antal granatgevär, inklusive en Bazooka. Man måste vara europé för att tycka att det är värt något att se en ex-guvernör skjuta med en vanlig Glock.

Och som han sköt sen! Jag påstår inte att jag är något slags vapenexpert, men de få gånger jag testat prickskytte har jag varit klart bättre än han. Han satte tavlan typ tre meter bort, och lyckades ändå träffa utanför den inre cirkeln med hälften av skotten.

Totalt tillbringade Gilmore och hans tre medarbetare nästan två timmar på skjutbanan. Under den tiden tror jag han lyckades med att möta högst fem faktiska väljare. Varje normal stab hade haft honom utanför dörren och i kampanjbilen inom en kvart. Så icke hans. Det finns uppenbarligen mer än ett skäl till att Gilmores kampanj knappt är känd ens för oss intresserade.

På väg därifrån funderade jag över vad som driver honom. Han har ju en tung politisk bakgrund, och borde inte behöva förnedra sig på det här viset. Men uppenbarligen har han något slags hopp kvar, och det är i sig rätt intressant.



---------------------------
JOHAN INGERÖ