Vinnare och förlorare i demokraternas första debatt

Vid den här tidpunkten i primärvalet 2007-08 hade demokraterna drabbat samman i debatt tretton gånger. I natt var det dags för första debatten denna omgång. Till skillnad från republikanerna har demokraterna inte särskilt många kandidater och tre av fem på scenen hade inte tagit sig in i republikanernas huvuddebatt. Detta bidrog till att vi fick en bra debatt, även om ämnena avverkades snabbt. 

Så, vilka vann och förlorade?

VINNARE

Hillary Clinton var överlägsen. Ingen kom i närheten. Hon var offensiv, avslappnad, hade full koll och gjort bara något enstaka misstag (när hon pratade om hur hon bytt åsikter, som kommer vevas i tv-reklam mot henne). Hon fick också en stor hjälpande hand av värsta konkurrenten, Bernie Sanders, som med passion dödade ämnet om hennes emailserver:

Americans "are sick and tired of hearing about your damn emails!"

Clinton skrattade högt och tog honom i hand.

Att Clinton gjorde bra ifrån sig är inget oväntat. Hon vann de flesta debatterna 2008 (som ju då var brutalt många fler). Att hon gjorde det nu också var en viktig boost för hennes kampanj, som hackat avsevärt i flera månader nu.

Bernie Sanders framträdande var ingen homerun, men hans passion när han pratar om inkomstskillnader och ojämlikhet är smittande och det hela hans framgångar i opinionen bygger på. Detta visade han verkligen i debatten, därför är han en vinnare. (Hans kampanj fick in över en miljon dollar i donationer efter debatten).

Framträdandet var dock inte utan problem. Clinton gav honom rejält på moppo när det kommer till vapenlagar. Det är nog enda frågan hon kan ställa sig till vänster om honom och det gjorde hon snyggt. Sanders är också tämligen lost när det kommer till utrikespolitik, vilket märktes igår.

FÖRLORARE

Martin O'Malley borde kunna prestera bra. Borgmästare i Baltimore, guvernör i Maryland, har inte tjänstgjort en enda dag i Washington D.C. och åstadkommit en del liberala framgångar på hemmaplan. Han känns tyvärr bara så fake. Allt känns inövat och totalt oäkta. Så är det säkert inte, men känslan går inte att skaka av sig. 

Han hade verkligen behövt visa upp sina allra, allra bästa sida för att ta sig in i matchen. Nu kommer han fortsätta harva runt 1 procent.

Jim Webb hade ingen katastrofal debatt, utan var stundtals rätt bra, men ägnade en hel del tid åt att gnälla att han inte fick så mycket tid att prata. Det blir lite befängt med tanke på att han inte bedriver en seriös kampanj. Få kampanjevent och ingen kampanjorganisation.

Han ligger i flera frågor väldigt långt ifrån demokratiska primärvalsväljare, vilket gör honom till en frisk fläkt, men samtidigt ovalbar. En riktigt bra kampanj skulle kunna göra honom till en attraktiv vicepresidentkandidat, men det är han mycket långt ifrån nu.

Lincoln Chafee verkar så himla hygglig och trevlig och dessutom med bra koll på sakfrågorna. Men jag satt och tyckte genuint synd om honom när han stapplade fram i debatten. Det är ingen bra känsla när man ska välja en Commander in Chief. 

Dessutom gjorde han en av debatthistoriens större blunders när han sa att han röstade för en lagstiftning eftersom han var helt ny i senaten. Illa att det är så, och att han dessutom säger det är ju visserligen ärligt, men herregud, tänk lite.