2012-09-06

Bill Clinton för en intelligentare debatt


Är du ung politiker, kanske i ett ungdomsförbund, klicka fram president Bill Clintons tal på YouTube och kolla. Det är så ett politiskt tal ska vara. När jag tänker på det gäller det alla, unga som gamla, orutinerade och rutinerade, det gäller alla, för så mycket bättre än så där blir det inte. Alla har vi något att lära.

Det jag gillar, och alltid har gillat, med Bill Clinton är att han kan policy och han pratar gärna policy. Naturligtvis ger han ingen neutral bild, inga obestridbara fakta, inget å ena sidan, å andra sidan - det vore ju fruktansvärt tråkigt - men han vill verkligen debattera policy. Det gjorde han inatt.

Han gick igenom punkt efter punkt där republikanerna attackerar Barack Obama och demokraterna och bemötte deras argument, med retorik, men också med innehåll. Det är en form av intelligentare debatt som få politiker, vare sig demokrater eller republikaner, ägnar sig åt. Paul Ryan har bedrivit en sådan debatt i kongressen, men undvikit det till stor del nu som vicepresidentkandidat.

Jag kunde se framför mig hur Bill Clinton har ringt och tjatat på Obamas rådgivare, hur han under golfspel med president Obama tjatat om hur de borde bemöta republikanerna. Flera gångers ställde, och besvarade, han frågan "are we better off now?" En fråga som demokraterna har haft svårt att hantera. Hans inställning till det, och alla andra attacker, är att bemöta dem, inte ducka.

Nu fick han chansen att göra det själv och gjorde det fullt ut.


Han inledde med att påminna om vilken kris Obama tog över. Utmålade sedan dagens republikaner som extrema, genom att jämföra dem med tidigare republikanska presidenter som Eisenhower på 50-talet. Han lyfte fram hur Obama samarbetat, och försökt samarbeta, med republikaner och hur han lyft in flera tidigare motståndare i sitt team, bla Joe Biden och Hillary Clinton.

Bill Clintons svagaste del kom när han försökte beskriva de senaste fyra åren. Hans argument består i att krisen var enorm, att Obama satte ett golv för krisen, har vänt den till en återkomst, men att det tar tid. Han sa på känt maner att han kände hur många fortfarande var besvikna, men att han lika mycket kände att den riktiga återhämtningen kommer snart. Det kanske han har rätt i, men som sagt inte något man vill gå till omval på.

Sedan ägnade han resten av talet åt att bemöta Romney, Ryans och republikanernas åsikter om Obamacare, Medicare, Medicaid och budgetunderskottet.


Talet blev lite långt, och han gick flera gånger från den text som matats in på telepromptern, men ska man få med en policydiskussion som har någon substans tar det lite tid. Jag önskar att mer av den amerikanska debatten fördes på detta sätt. Vad som saknades var vad Obama tänkte göra de kommande fyra åren, men den uppgiften ligger förstår i huvudsak på Obama själv, när han talar imorgon.

Avslutningen blev upplyftande. Hur Amerika gång på gång kommit tillbaka från kriser. Hur de som satsat på USA:s nedgång alltid ha fått fel. Hur amerikaner alltid kämpat för att "make a more perfect union."

"Vi kommer tillbaka!", utropade han och gick ut till samma musik som han kom in till, musiken som spelades tusen och åter tusen gånger under hans kampanjer: Don't stop thinking about tomorrow.


Inga kommentarer: