2012-04-12

There will be many days like this

Ofta får jag frågan varför jag gillar amerikansk politik så mycket. Det finns flera anledningar, men detta är en av de största.

Under primärvalskampanjen har republikanerna snackat en del om preventivmedel och andra under bältet-frågor riktade mot kvinnor. Demokraterna har snyggt utnyttjat det och pratat om republikanernas "war on women". Det späddes på av Washington Posts mätning där president Obama ledde med 18% hos kvinnor.

Romney-kampanjen och det republikanska partiet beslutade sig för att göra något åt detta problem och slog tillbaka med en attack där lyckades koppla ihop kvinno-frågan med det som de vill göra till valets stora fråga, arbetslösheten. De påstod att det i huvudsak är kvinnor som förlorat jobbet under Obamas tid.

Obama-kampanjen slog i sin tur tillbaka med att Romney-kampanjen vred till siffrorna (och de backades upp av fact checkers).

Dessutom petade de snabbt in Lilly Ledbetter i debatten. Kvinnan som gett namn åt Lilly Ledbetter Fair Pay Act, som handlar om lönediskriminering och var den första lag som president Obama satte sig signatur under.

Romney-kampanjen hade inte riktigt tänkt igenom detta och kunde inledningsvis inte svara på om Romney stödde Ledbetter-lagen. Några timmar senare återkom de och sa att en president Romney inte skulle försöka ändra lagen.

Huvuddelen av detta utspelade sig alltså under loppet av mindre än en dag. Hittills hade Romney-kampanjens försök till motoffensiv inte lyckats. De fick mest negativ media och lyckades inte ta initiativet. Demokrater var direkt hånfulla mot Romney-kampanjen. Men dagen var inte slut ännu.

I CNN sa Hilary Rosen, med viss koppling till demokratiska partiet, att Ann Romney inte jobbat en enda dag i sitt liv.


Snabbt såg Romney-kampanjen chansen och Ann Romney twittrade: "I made a choice to stay home and raise five boys. Belive me, it was hard work."

Nu hade visserligen inte Rosen någon stark koppling till varje sig demokratiska partiet eller Obama-kampanjen, som republikanerna ville göra gällande, men Obama-folket gjorde nu en dundertabbe. Kampanjmanagern Jim Messina och chefstrategen David Axelrod tog kraftigt avstånd från vad Rosen hade sagt. Därmed blev det, koppling eller inte, till en big deal.

Romney-kampanjen har snabbt utnyttjat deras misstag. De har halat fram kvinnliga politiker som stödjer Romney, fixat en intervju med Ann Romney i Fox News och trummar på alla tänkbara sett på om demokraternas nedvärderande syn på kvinnnor som är hemma med barnen.


Därmed har plötsligt Obama-kampanjen hamnat på defensiven. De har svårt att bara ducka, eftersom de faktiskt själva lade sig i debatten när de tog avstånd från Rosen.

Detta kommer - naturligtvis! - inte avgöra presidentvalet, eller kanske ens göra någon större skillnad åt något håll. Men vi fick se ett första riktiga test av Romney-kampanjen mot Obama-kampanjen, och kan konstatera att båda två mycket väl klarar den här typen av blixtsnabb krigföring, och att ingen av kampanjerna är ofelbar.

Det har dramat har i huvudsak utspelat sig under ett dygn, med kast fram och tillbaka. Amerikansk politik är drama. Det är spännande. Så här kommer det se ut de flesta dagar fram till valet. Och det är en stor del av anledningen varför jag älskar det.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med dig Mathias! Amerikansk politik ger ibland samma känsla som en riktigt bra sportupplevelse.

benke sa...

Amerikansk politik är så mycket mer vuxen än svensk. Det jag framförallt gillar är att de är tillbakahålla av konstitutionen. Det fäderna gav USA har hela världen att tacka för.