Huntsmans genombrott?

I natt var det återigen republikansk presidentkandidatsdebatt och återigen var temat utrikes- och säkerhetspolitik. Efter en extremt lång inledning på sändningen, med nationalsång och allt, blev det en av höstens bättre debatter. Kanske såg vi också Jon Huntsmans genombrott, eller i alla fall en höjd profil för honom.

Newt Gingrich

Vi börjar med den nya front runnern. Han var, om möjligt, ännu självsäkrare än vanligt. Naturligtvis klagade han på frågorna och debattformatet, men bara en gång. Någon gång berömde han till och med frågan! Hans problem kom i slutet av debatten då han försvarade en mjukare linje gällande illegala invandrare. Han menade att folk som bott här i tjugofem år och var rotade i samhället inte kunde kastas ut, bara för att de en gång i tiden invandrat illegalt. Utan tvekan klarade han ordväxlingen med Mitt Romney och hela frågan betydligt bättre än Rick Perry, men den här frågan lär garanterat höra till efterspelet - exempelvis vilket tidsgräns han tycker man ska sätta, är tjugo år också för länge, femton? - och Gingrichs hållning är inget som gillas av någon majoritet republikanska väljare.

Jon Huntsman

I den första halvan av debatten var hans ganska synlig och framförallt tydlig. Dessutom med åsikter som skiljde sig från alla från scenen, Ron Paul undantaget. Han menade att det var rätt att ta hem trupperna från Irak och att man tämligen snabbt - oklart exakt hur snabbt - borde ta hem dem från Afghanistan också. För fyra år sedan hade en sådan åsikt snabbt straffat ut dig, men numera är även republikanska väljare rejält krigströtta.

Huntsman visade att han verkligen kan frågorna och han lyckades berätta ett antal gånger att han varit ambassadör i flera länder, däribland Kina.

I andra halvan av debatten försvann han nästan helt. Hade han varit med även där skulle debatten definitivt blivit en genombrott för honom. Nu har den potentialen att bli det, men troligen inte lika starkt.

Mitt Romney

Inte så mycket nytt att säga. Återigen kryssade han genom debatten oskadd. Visade vid flera gånger upp stora faktakunskaper om allt mellan himmel och gjord, samtidigt som han har tydliga åsikter om vad som bör göras och inte göras. Stabilt och bra.

Herman Cain

Även om han undvek klavertramp så blir det uppenbart i hans svar hur lite han kan. Ofta säger han att han måste veta mer om situationen innan han kan uttala sig. Efter ett tag tänker man att det vore bra om han hade koll på någon av dessa frågor innan han blev president och inte bara behövde förlita sig på rådgivare efter han blivit det.

Ron Paul

Jag tyckte ju ett tag i början av kampanjen att han en aning försökte slipa av hörnen på svaren så de inte skulle vara lika vassa och stöta bort lika många människor. Det har han helt lagt av med. Hörnen är sylvassa och under en debattkväll har han säkert tio olika svar som vart och ett av dem skulle göra honom omöjlig som vinnare av nomineringen.

Rick Santorum

Återigen stabil insats, men inget som lyfte taket i arenan. Kunnig, välformulerad och seriös, men inget genombrott på något sätt. Råkade kalla Afrika för ett land, vilket säkert kommer jaga honom lite.

Rick Perry

Inga klavertramp, vilket får anses som en seger för honom. Stabil insats, men han känns aningen osäker, även om han försöker låta som motsatsen. Varje gång han pausar, om det så bara är en sekund, blir man rädd att han glömt bort vad han ska säga. Såg på Twitter-flödet under debatten att flera kände samma sak. Inte en känsla man vill utstråla va?

Michele Bachmann

Hon är faktiskt bättre i utrikes- och säkerhetsfrågor än inrikesfrågor. Hyfsat seriösa och balanserade svar, där hon vågar står en mildare linje än exempelvis Rick Perry. Insatsen var inte av det slag som vänder hennes kräftgång i opinionen, men det gjorde verkligen inget sämre.

Första klippet från debatten (där Mitt Romney säger att Mitt är hans riktigt namn, och flera på Twitter  påpekade omedelbart att hans riktiga namn är Willard).