2011-02-03

The Manchurian Candidate

The Manchurian Candidate är en politisk thriller från 1959. Finns även i remake från 2004. Den handlar om en son i en prominent amerikansk politisk familj, som har blivit hjärntvättad av Nordkorea till att bli mördare.

Vi får hoppas, för Jon Huntsmans skull, att liknelserna mellan honom och filmen stannar där.

The Manchurian Candidate är rubriken på den artikel i Newsweek som satte igång spekulationerna kring den amerikanska ambassadören i Kinas eventuella presidentambitioner 2012.

I artikeln antyder Huntsman rätt kraftigt att han kan tänka sig ställa upp i ett presidentval. Oklart vilket år:

“You know, I’m really focused on what we’re doing in our current position. But we won’t do this forever, and I think we may have one final run left in our bones.”

Att han - en republikan som jobbar för den av många republikaner avskydda president Obama -skulle ha skuggan av en chans i ett republikanskt primärval nu, med Tea Party-rörelsens starka ställning, avfärdades av de flesta. När Kinas president Hu Jintao gästade USA nyligen skämtade Barack Obama om saken:

"I couldn't be happier with the Ambassador's service and I'm sure he will be very successful in whatever endeavors he chooses in the future.
And I'm sure that him having worked so well for me will be a great asset in any Republican primary."

Vita husets nya stabschef, Bill Daley, skämtade också nyligen om Huntsman:

"I believe Jon Huntsman is here this evening. He’s our ambassador to China–or as we call him at the White House, the Manchurian candidate. I want Jon to know that the president has no hard feelings. In fact, he just did an interview with the Tea Party Express saying how integral he has been to the success of the Obama administration."

Men skrattet fastnade nog i halsen när Jon Huntsman den 31 januari lämnade in sin avskedsansökan. Han ämnar återvända till USA i maj.

Otaliga rapporter gör gällande att ett kampanjteam, med bland andra John McCains tidigare strateg John Weaver i spetsen, gör alla nödvändiga förberedelser för att snabbt kunna kicka igång en presidentkampanj.

Innan Huntsman utsågs till ambassadör hade han gett flera starka hintar om att han förberedde en presidentkampanj. Då, direkt efter den svidande valförlusten 2008, pratade han om att republikanerna behövde röra sig mot mitten. Framförallt på tre områden: homosexuellas rättigheter, klimatfrågan och immigrationen.

David Plouffe, Obamas tidigare kampanjmanager, sa om Huntsman att han var den enda möjliga republikanska kandidat som gjorde honom "a wee bit queasy".

Därför sågs utnämningen av Huntsman till ambassdör i Kina som ett smart politiskt drag. Ingen tvivlade på Huntsmans kompetens - han är tidigare ambassadör i Singapore, biträdande handelsminister under Bush I, biträdande handelsrepresentant under Bush II, guvernör i Utah och dessutom flytande i mandarin, det dominerande språket i Kina - men framförallt sågs det som att Obama gjorde sig av med en möjlig svår motståndare 2012.

Så, har Huntsman någon chans? Han känns som en kandidat som skulle kunna lyckas väl i själva presidentvalet, men få väldigt svårt att vinna den republikanska nomineringen.

Vid en första anblick kan det tyckas konstigt. Han har varit guvernör i den mest republikanska delstaten i USA, Utah. Oerhört populär guvernör dessutom. Han blev omvald med 77 procent av rösterna och hade en approval rating på över 80 procent när han tackade ja till Kina-uppdraget. Dessutom drev han en stark pro-business-politik som guvernör, sänkte skatter och skapade den näst högsta tillväxten i USA under åren i Utah, är pro-life och pro-gun. Han ser bra ut och kommer från en oerhört rik familj (så rik att han skulle troligen kunna finansiera största delen av primärvalskampanjen helt själv) och har jobbat inom familjeföretaget. So, what's not to like för en republikanska primärvalsväljare?

Problemet är, som tidigare antytt, hans stöd för partnerskap för homosexuella, handel med utsläppsrätter och en mer liberal inställning i immigrationsfrågor. När han gjorde dessa uttalanden hade inte Tea Party-rörelsens växt fram och demokraterna dominerade fullständigt. Republikanerna valde inte att gå mot mitten, de gick mot kanten, och det blev succé.

Därför tror få att Jon Huntsman har någon chans.

Det som kan tala för honom är den teori som Michael Scherer lägger fram i Time Magazine. Han menar att i de senaste valen har ytterkanterna i partierna haft framgångar. Demokratiska segrarna 2006 och 2008 var en reaktion åt vänster. Den republikanska segern 2010 var en reaktion åt höger. Båda partierna inser nu att de är sårbara. Dags alltså för väljarna att hitta tillbaka till mitten.

"Like all national elections, it will be a contest for independent votes. And independents are tired of just throwing the bums out. They don't want more outrage. They want someone to get the job done."

Huntsman har också en annan fördel: utrikespolitisk erfarenhet. Dessutom mycket aktuell erfarenhet av USA:s största strategiska motståndare under överskådlig framtid, Kina. Ingen annan av de republikanska kandidaterna har den erfarenheten. Det som talar mot är att utrikespolitiken just nu tar upp en väldigt liten del av väljarnas intresse, jämfört med bara för några år sedan.

Utan tvekan ser Jon Huntsmans väg till den republikanska nomineringen mycket svår ut. Men alla republikanska kandidater har någon svaghet. Startfältet är mycket stort. Och vi vet, som ofta säger, att det svänger snabbt i amerikansk politik.

The Fix har en utmärkt sammanfattning av caset för, och caset mot Jon Huntsman.

Jag ska avsluta med att säga att jag säkert är färgad av att jag tycker Jon Huntsman är den mest spännande republikanska kandidaten (kanske tillsammans med Mitch Daniels). Det ska bli oerhört intressant att följa honom!

2 kommentarer:

Robert Nordman sa...

Men, alldeles ärligt, är det inte dags att verkligheten slutar härma West Wing snart?

Patrik sa...

Väldigt intressant analys. Jag har själv följt Huntsmans karriär sedan han var ambassadör i Singapore och han skulle, enligt min ringa mening, vara en utmärkt kandidat. Tack också för en mycket intressant blogg i övrigt.

/Patrik Stäck