McCain höll ett bra tal. Dock med tanke på McCain/Palins attacker på Obama över att han skulle vara socialist och hänga ihop med terrorister så kan man ju undra lite varför han nu uppmanar det amerikanska folket att stödja Obama. Är han inte farlig längre?
Jag har lyssnat på många av Obamas tal. Och när de är väl förberedda (med teleprompter) är det helt sant att de låter väldigt bra, det är sas schwung i leveransen, och försöker trycka på de rätta feel-good-knapparna.
Men mer är det ändå inte. Om man lyssnar på vad han faktiskt säger är det luftig och välklingande men trots allt ändå bara ganska tom retorik, dvs vad politiker normalt brukar prestera. Dvs han låter som en politker, men det klingar bättre än många andra politiker.
Framför allt är det väldigt tomt på konkretion. Ingerö hävdar att detta skall ha varit ett av hans framgångsrecept, och det kan mycket väl stämma. Men vad jag undrar är varför så många talar så beundrande om hans taleskonst, när han nästan aldrig säger något som är greppbart.
(Det är lite samma sak som med Gudrun Schyman, även hon ansågs vara en god komunikatör, och skicklig politiker. Men även hon levererade ju inget annat än värsta flosklerna, bara lite bättre än konkurrensen. Eller är det bara att olika intellektuell frömåga hos de väljargruppen man appelerar till som förklarar saken?)
McCain höll ett riktigt bra concessions-speech. Synd att han inte var sig själv under stora delar av kampanjen. Jag begrep tyvärr aldrig vad hans strategi var, och jag tyckte hans upplägg var fel i en del frågor. Bla var vissa av hans tal lika fluffigt intetsägande som Obamas, men klingade inte i närheten av lika väl ...
Får jag vara petig? Det är inte President Obama utan President-elect Obama. Skillnaden är viktig - Bush må vara en lame duch president men han är lika fullt president till den 20 januari nästa år, dvs i nästan ett helt kvartal till.
Ödmjukhet? McCain förlorade, han är inte en position där han kan visa ödmjukhet. Obama som vinnare visade genorisitet genom att kontakta McCain om att samarbeta. Deras positioner är varandras poler.
Min åsikt är enkel, McCain är inte värd någon ödmjukhet eller genorisitet.
Jag blev väldigt rörd av McCains tal, trots att jag inte skulle röstat på honom. Jag fick nästan känslan att han inte var helt förkrossad över att få ett lite enklare jobb de närmaste 4 åren.
Obamas tal var också mycket väl avvägt. Att det saknade konkreta löften förstår jag. Nu måste han (likt en nytillträdd VD) hem på kammaren och se över sina (landets) prognoser över inkomster och utgifter för att sedan med sin nya regering föra den konkreta politiken.
Många kommer att om några månader vakna upp lite besvikna på Obama, då han till syende och sist är USAs president. Han kommer inte att magiskt ge enkla nmöjligheter till USAs fattiga. (Han har t.ex. ett gigantiskt twin deficit att ta hand om).
Han kommer förmodligen bara att följa de uttågsplaner från Afghanistan och Irak som redan är planerade, med smärre symboliska(?) ändringar, som att försöka skära kostnader. Därmed kommer han att kräva mer av sina allierade(?) i Europa.
8 kommentarer:
McCain höll ett bra tal. Dock med tanke på McCain/Palins attacker på Obama över att han skulle vara socialist och hänga ihop med terrorister så kan man ju undra lite varför han nu uppmanar det amerikanska folket att stödja Obama. Är han inte farlig längre?
Jo det är för att efter val brukar båda kandidaterna bli ödmjuka och generösa mot den andre. Kanske något du borde prova.
Alltså,
Jag har lyssnat på många av Obamas tal. Och när de är väl förberedda (med teleprompter) är det helt sant att de låter väldigt bra, det är sas schwung i leveransen, och försöker trycka på de rätta feel-good-knapparna.
Men mer är det ändå inte. Om man lyssnar på vad han faktiskt säger är det luftig och välklingande men trots allt ändå bara ganska tom retorik, dvs vad politiker normalt brukar prestera. Dvs han låter som en politker, men det klingar bättre än många andra politiker.
Framför allt är det väldigt tomt på konkretion. Ingerö hävdar att detta skall ha varit ett av hans framgångsrecept, och det kan mycket väl stämma. Men vad jag undrar är varför så många talar så beundrande om hans taleskonst, när han nästan aldrig säger något som är greppbart.
(Det är lite samma sak som med Gudrun Schyman, även hon ansågs vara en god komunikatör, och skicklig politiker. Men även hon levererade ju inget annat än värsta flosklerna, bara lite bättre än konkurrensen. Eller är det bara att olika intellektuell frömåga hos de väljargruppen man appelerar till som förklarar saken?)
McCain höll ett riktigt bra concessions-speech. Synd att han inte var sig själv under stora delar av kampanjen. Jag begrep tyvärr aldrig vad hans strategi var, och jag tyckte hans upplägg var fel i en del frågor. Bla var vissa av hans tal lika fluffigt intetsägande som Obamas, men klingade inte i närheten av lika väl ...
Får jag vara petig? Det är inte President Obama utan President-elect Obama. Skillnaden är viktig - Bush må vara en lame duch president men han är lika fullt president till den 20 januari nästa år, dvs i nästan ett helt kvartal till.
Ödmjukhet? McCain förlorade, han är inte en position där han kan visa ödmjukhet.
Obama som vinnare visade genorisitet genom att kontakta McCain om att samarbeta.
Deras positioner är varandras poler.
Min åsikt är enkel, McCain är inte värd någon ödmjukhet eller genorisitet.
Nej, alla gör sig ju inte förtjänta av respekt.
Ola: Du får gärna vara petig, och jag ska skriva korrekt i fortsättningen. Helt rätt i att det är stor skillnad.
Jag blev väldigt rörd av McCains tal, trots att jag inte skulle röstat på honom. Jag fick nästan känslan att han inte var helt förkrossad över att få ett lite enklare jobb de närmaste 4 åren.
Obamas tal var också mycket väl avvägt. Att det saknade konkreta löften förstår jag. Nu måste han (likt en nytillträdd VD) hem på kammaren och se över sina (landets) prognoser över inkomster och utgifter för att sedan med sin nya regering föra den konkreta politiken.
Många kommer att om några månader vakna upp lite besvikna på Obama, då han till syende och sist är USAs president. Han kommer inte att magiskt ge enkla nmöjligheter till USAs fattiga. (Han har t.ex. ett gigantiskt twin deficit att ta hand om).
Han kommer förmodligen bara att följa de uttågsplaner från Afghanistan och Irak som redan är planerade, med smärre symboliska(?) ändringar, som att försöka skära kostnader. Därmed kommer han att kräva mer av sina allierade(?) i Europa.
Skicka en kommentar