2008-08-28

Talet alla väntat på

Jag undrar om det är möjligt att ett tal och en talare kan ha större förväntningar på sig. Och han har sig själv att skylla.

Hade inte Barack Obama hållit sitt bejublade tal på demokraternas konvent 2004 hade han inte stått i Denver i natt som demokraternas presidentkandidat. Även hans väg mot den nationella scenen började med ett tal, på ett anti-krigsrally 2002 då han gick mot de flesta andra och sa att han var motståndare till ett Irak-krig. Efter genombrottet 2004 har han hållit flera uppmärksammade tal, inte minst efter segern i Iowa och andraplatsen i New Hampshire. Det var då Yes We Can föddes. Han har också använt retoriken för krishantering. Kontroversen kring pastor Jeremiah Wright kyldes av rejält efter Obamas tal.

Nu på dagen 45 år efter världens troligen mest kända tal, I Have A Dream, av Martin Luther King ska Barack Obama tala igen. Som om det inte vore nog med förväntningarna ändå.

Barack Obama har själv gjort några halvhjärtade försök att dra ner förväntningarna, men ingen lyssnar på det örat. Folket förväntar sig magi i afton och magi tror jag att det kommer att bli.

Barack Obamas tal blir avgörande för om demokraternas konvent blir en fullständig framgång, eller bara en halv framgång. Obama har svagare stöd hos demokrater än McCain hos republikaner. Det är Clinton-faktorn som är avgörande för det. Nu efter makarnas Clintons tal på konventet borde såren läcka. Men för att konventet ska bli en total framgång måste Obama verkligen mejsla ut kritiken mot McCain. Hittills har konventet handlat väldigt lite om McCain, det håller inte. Republikanerna kommer nästa vecka slita Obama i stycken och inte ägna sig åt interna problem. Kan Obama leverera även på detta område ikväll blir konventet en fullständig framgång, annars bara en halvdan sådan.

3 kommentarer:

chall sa...

Tja, det måste vara lite stressande att veta att man inte kommer kunna slå sin hjälte och idol MLK. JAg tror inte någon [svart] man kan göra det nämligen eftersom MLK var en så enormt viktig symbopl. Men visst, han kan ju försöka och han måste slå på stort.

Det enda som jag ser som ett problem, om han slår på stort, är att han fortfarande måste attrahera och göra sig vän med dom vita kärndemokraterna. Dom gillar honom inte. Och ja, det är en gammal historisk rasfråga.

Dom har haft en stor diskssion här i memphis om huruvida det är någon poäng med att Obama åker ned till södern (TN, Alabama, MS, AR) för att peppa vita bönder/landetbor att rösta demokratiskt. Dom har nästan bestämt att det vore bättre att försöka klå Mccain i Florida och andra delstater där det inte är lika "rasmedvetet". Och ingen vill att det ska vara så¨här med historien är inte så långt borta...

Anonym sa...

Så det viktigaste med ett konvent är att försöka hacka sönder den andra kandidaten?

Jisses. Är det verkligen så illa?

Jag har följt demokraternas konvent nu hela veckan live, konstant genom nätterna, och tja... jag tycker det har varit riktigt bra. Lagom mycket attacker, samtidigt som det är attacker på SAKFRÅGOR och ståndpunkter och inte i någon större utsträckning fokus på personattacker. Jag undrar i mitt stilla sinne om republikanerna kan hålla sig från detta nästa vecka, det skulle för mig om jag kunde rösta vara en viktig fråga. Vill man ha en president som bara är ute efter att hacka sönder de som inte håller med?

Mathias Sundin sa...

Det är inte så många väljare som ser allting från konventen. De flesta ser något eller några tal och följer de i övrigt via nyheterna i tv och tidningar. Och dessa medier har huvudsakligen rapporterat om Clintons och inte hur demokraterna definierar McCain. Man kan ju kalla det hacka sönder om man vill, jag tycker det faktiskt handlar om att både säga vad vill göra själv och samtidigt tala om varför man tror att den andra sidan gör det sämre.

Med Obamas tal lyckades de dock med båda delarna.