Jag har nu sett Barack Obamas tal och måste säga att jag inte är så där värst imponerad. Han kan mycket bättre än så. Jag saknar de där briljanta retoriska passagerna där man rycks med och känslorna svallar inom en. Inte heller tycker jag att talet svarar på de frågor som riktas till honom. Han säger i talet att han hört pastor Wright säga en del kontroversiella saker som han inte höll med honom om. Den uppenbara frågan blir ju då: Vadå för kontroversiella saker?
Samtidigt är ju Obamas utgångsläge väldigt svårt. Skulle han fullständigt ta avstånd från pastor Wright skulle han framstå som en som viker sig så fort det blåser hårt. På den punkten liknar hans tal det som Mitt Romney höll förra året om religion och mormonismen. Han bad inte om ursäkt för sin religion, det gjorde inte heller Obama för sin kyrka eller hudfärg.
Men inte ser jag att talet var något banbrytande som kommer hänvisas till i generationer. Det var ett försvarstal som saknade den bländande retorik som Obama gjort sig känd för. Pastor Wright kommer spela en stor del i Barack Obamas kampanj ända fram till valdagen i november.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det banbrytande ligger i att han talar om rasrelationer på ett sätt som ingen seriös presidentkandidat talat om frågan förut, i ett gripande tal.
Han höll en relativt lågmäld ton, då de ämnen han berörde har en förmåga att framkalla höga tonfall, utan chans till nyansering.
Talet hölls tidigt på dagen och ytterst få har hört mer än brottstycken, vilket gör att talet går att vrida på ett för opponentens negativt sätt.
Han besvarade inte de berättigade frågorna om pastor Wright, men han lät dem vila en stund.
I slutänden kan dock Reverend Wright avgöra detta val.
Obama var tvetungad i sitt tal. Å ena sidan sa han att han inte ville grotta ner sig i historien om rasism å andra sidan var det just precis vad han gjorde, alltifrån slaveriet till diskrimineringen på arbetsmarknaden.
Han höll en medvetet lågmäld ton, då detta är det mest infekterade ämnet av alla och det inte skulle ha tjänat hans syfte att skruva upp tonläget. Med ett lågmält tal kunde han vända sig till alla sansade människor i USA och be dem tänka över sina känslor, medan ett starkare, mer passionerat hade kunnat alienera de vita arbetsklassväljare han behöver för att vinna presidentvalet.
Talet var briljant och reparerade i mitt tycke lite av den skada klippen av pastor Wright gjort hans kandidatur. Det räcker dock inte.
Obama är förmodligen ovalbar och många demokrater kommer att ägna det första året av McCains presidentperiod åt att rannsaka sig själva över varför de inte trodde på Hillary som valbar kandidat.
Skicka en kommentar