Vi fick se hur Clinton ska driva ner Obamas siffror eller i alla fall stoppa hans framfart. Genom att framställa honom som en flip-floppare och visa att hon är den som verkligen förändrat något och inte bara pratat. Jag undrar om det kommer att funka. Det senare delen tror jag inte riktigt på, den första kan säkert vara effektiv men inte på så kort sikt som primärvalet i New Hampshire.
Hennes första attack på Obama var inte helt lyckad. Det lät för negativt. De senare jabbarna funkade bättre.
Bill Richardson hade några ljusa punkter men först i slutet av debatten. Annars är han inget vidare i debatter och erbjuder egentligen inte något annat än de andra kandidaterna. Om han inte ändrar fokus rejält i sitt budskap så får han hoppa av.
John Edwards pumpade på med sitt budskap och allierade sig med Barack Obama som en del av förändringsbudskapet mot status quo i form av Clinton. Tror att han är nöjd med debatten.
Så Barack Obama. Återigen, han är mycket sämre i debatter än på en scen när han håller anföranden. Nästan ingen av den känsla han förmedlar då når genom rutan i debatterna. Förstår faktist inte varför han inte gör en-minuts variant av talet om hope och kör det i en debatt. Jag tror inte direkt han förlorade något på debatten, men inte vann så mycket heller.
Tack för debattsällskapet ni som kollade hemma i Sverige och skrev kommenterar här på bloggen. Gå och lägg er nu!
2008-01-06
Demokraternas debatt
Etiketter:
barack obama,
bill richardson,
debatt,
hillary clinton,
john edwards,
presidentvalet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Well, Obama är presidentaktig, och även om han inte är lika bra i en debatt som i ett soloframträdande, så är det knappast dåliga prestationer. Men det som jag har funderat mer och mer på den senaste tiden, och oroats av, är hur han skulle klara jobbet i en skarp situation. Lagstiftning osv. skulle kanske kunna fås att gå framåt, om än förmodligen i ett långsamt tempo pga. hans bristande erfarenhet. Men skulle han klara det om det visade sig att Nordkorea skaffat sig långdistansmissiler med kärnstridsspetsar? Skulle han klara ett storskaligt inbördeskrig med hot om etisk rensning á la Jugoslavien eller sprängda ambassader i flera länder samma dag?
Retorisk skicklighet är en sak, men har han ryggraden?
Det är förstås omöjligt att svara på, men både Bill Clinton och George W Bush var väldigt utrikespolitiskt oerfarna när de tillträdde presidentämbätet. Hur de klarade utmaningen är förstås upp till var och en att avgöra.
Erfarenhetsmässigt borde givetvis Al Gore ha vunnit år 2000. Han var beredd på jobbet och visste ett och annat om utrikespolitik, men skulle han ha mött 11 september på ett bättre sätt? Vem vet?
Tobias, man kan ju också fråga sig hur Gore hade reagerat på de varningar som kom in innan elfte september.
Och även om elfte semptember hade inträffat, så har jag dock svårt att se att Gore hade fått för sig att invadera Irak.
Dock är det hela väldigt mycket spekulation.
Skicka en kommentar