2007-10-14

Konservatismen dominerar fortfarande

Svenska Dagbladets intervju med Mark Warner inleds med en rapporterad känsla av att den konservativa vågen är på väg att ebba ut efter trettio år. Men trots republikanernas jobbiga läge i många opinionsundersökningar så finns det faktiskt inte så värst mycket som tyder på det.

Det är republikanerna som har problem, inte konservatismen. Det är faktiskt SvD:s intervjuobjekt Mark Warner ett utmärkt exempel på. Han är, precis som SvD skriver, en mittenpolitiker. På de flesta ställen i USA krävs det just att en demokrat är mittenpolitiker om han eller hon ska ha några framgångar. De senaste demokratiska presidenten var mittenpolitiker. De stora framgångarna i mellanårsvalet till kongressen förra året kom tackvare att demokraterna ställde upp med de kandidater som faktiskt kunde vinna, vilket oftast innebar mittenpolitiker. Jim Webb, som nämns i artikeln, är ett exempel. Han är tidigare republikansk marinminster i Ronald Reagans regering som så sent som år 2000 stöttade George Allen, som han 2006 slog i senatsvalet i Virginia. Kandidater som står till vänster har svårt att vinna val på de flesta platser i USA.

Det är alltså inte det underliggande värderingarna i USA som håller på att förändras som SvD vill få det till, utan det politiska klimatet som gynnar demokraterna. En impopulär president och ett impopulärt krig är de främsta orsakerna. Det finns även problem inom den konservativa rörelsen, men det är främst interna och har inte direkt med väljarna att göra.

Konservatismen står oförändrat stark USA.

8 kommentarer:

Peter sa...

Har ju hört teorin om att det var tack var att demokraterna ställde upp med mittenkandidater som de vann. Har dock aldrig sett något som helst som visar på att så faktiskt var fallet.
Du kanske har någon undersökning eller kartläggning av kandidaterna som visar på det?

Ett annat problem med teorin är ju att den inte förklarar hur demokraterna som första parti iallafall sedan 1850 lyckades med att inte förlora en enda plats i senaten, kongressen eller bland guvernörerna i de val där deras kandidat försvarade sin plats.
Chansen för återval må vara hög, 92%, men 100%...

Sen är ju det uppenbart att det är skillnad på demokrater beroende på vilken stat de representerar.
Men det gäller ju även republikaner.
Tex Giuliani, Romney, Schwarzenegger eller Chafee hade ju inte lyckats vinna i blå stater om de hade gått till val på samma plattform som republikaner i södern.

Att hävda att problemen bara handlar om en impopulär president och ett impopulärt krig då missar man en hel del av bilden.
Korrupta och skandalomsusade republikanska kongressledamöter hjälper ju även till. Även ett missnöje med en kongress som inte gjorde något.

Och gällande presidentvalet 2008. Om det nu var så att det är demokraterna som måste röra sig mot mitten för att kunna vinna, hur kommer det sig då att den kandidat som klarar sig bäst mot demokraterna, Giuliani, är den kandidat som ligger närmast mitten av dem?
Mer riktiga konservativa kandidater, exempelvis Tancredo, Brownback, Huckabee eller Thompson, skulle ju inte ha en chans mot Clinton, Obama eller Edwards, som inte anses vara i närheten av mitten.
Hur ser du på det?

En tanke här är ju att republikanerna har övergett den sanna konservatismen och istället vill ha en auktoritär ledare, det kan ju förklara Giuliani.
Tyder ju inte på någon styrka för konservatismen precis.

Mathias Sundin sa...

"Du kanske har någon undersökning eller kartläggning av kandidaterna som visar på det?"

Läs exempelvis the Thumpin.

"Ett annat problem med teorin är ju att den inte förklarar hur demokraterna som första parti iallafall sedan 1850 lyckades med att inte förlora en enda plats i senaten, kongressen eller bland guvernörerna i de val där deras kandidat försvarade sin plats."

Det politiska klimatet.

"Att hävda att problemen bara handlar om en impopulär president och ett impopulärt krig då missar man en hel del av bilden."

Tur då att jag inte hävdade att det "bara" var orsaken.

"Och gällande presidentvalet 2008. Om det nu var så att det är demokraterna som måste röra sig mot mitten för att kunna vinna, hur kommer det sig då att den kandidat som klarar sig bäst mot demokraterna, Giuliani, är den kandidat som ligger närmast mitten av dem?"

Återigen, det politiska klimatet.

Peter sa...

Utveckla gärna dina uppfattning gällande 'det politiska klimatet', då detta verkar vara ditt favoritsvar.

Det politiska klimatet gjorde att demokraterna fick alla sina sittande kandidater omvalda och det gör även att de republikanska kandidaterna måste röra sig mot mitten för att ha en chans att vinna över liberala kandidater i presidentvalet?

Trots detta så anser du att konservatismen fortfarande dominerar och dess ställning är stark?

För första gången sedan 1952 så var 2001 både presidenten och kongressen republikansk. (Jeffrods avhopp 2001 gjorde ju att senaten styrdes av demokraterna tills 2003.)
Antingen så var det konservativ politik som gjorde att väljarna fick nog 2006.
Eller så har dagens republikaner övergivit konservatismen.

Ser ju inte hur i något av fallen att konservatismen fortfarande kan anses vara dominant och stark.

Mathias Sundin sa...

Avvakta ett par veckor så kommer ett helt paper författat av mig om just den saken.

Peter sa...

Lite synd att jag måste vänta eftersom jag gärna ha velat se hur man kan få alla dessa idéer att gå ihop.

Också då intressant att vi har mängder med konservativa grupper som klagar över de senaste åren, eller vad som ser ut att komma med de som är toppkandidater för republikanerna. Alltifrån socialkonservativa (den kristna högern), till de som är missnöjda med att den nuvarande ekonomiska politiken (se tex kritik från Greenspan och Cato), till de som vill att man skall följa konstitutionen (tex då American Freedom Agenda startad av bland annat Bruce Fein, Bob Barr och Richard Viguerie).
Tyder ju inte på någon styrka för konservatismen precis.

Vidare så det faktum att inte någon av de republikanska kandidaterna, förrutom då Paul, verkar vara intresserade av att göra upp med den tid som Bush var president tyder ju på att vad den nu än var som väljarna ogillade troligtvis kommer att fortsätta om en republikan skulle lyckas bli vald 2008.
Och problemen runt ett flertal av de republikanska kongressledamöterna försvinner ju inte bara för att Bush försvinner.

Får väl acceptera att jag kommer att få vänta på ett svar.

Anonym sa...

Ofta påpekas med illa dold skadegläjde att president Bush har låga opinionssiffror med knappa 40 % som stöder honom, enligt Rasmussen i okt. Mer sällan nämns den demokratiskt styrda kongressens bottennotering på all-time-low med 22 % enligt AP i oktober. Sen är det en annan femma hur presidentens eftermäle blir, jämför med Trumans låga siffror men goda historiska eftermäle.

Tobias Levander sa...

Det som Michael noterar om kongressens och presidentens opinionssiffror är intressant (och åtminstone lite oroande för demokraterna), men det kan vara på sin plats att påpeka att kongressen brukar ha lägre stöd än presidenten, oavsett hur de politiska styrkeförhållandena ser ut.

Intressant är att sittande kongressledamöter i allmänhet har högt förtroende i sina valkretsar, oavsett vad folk tycker om kongressen i allmänhet. Detta gör att upp- och nedgångar i förtroendet för kongressen relativt sällan leder till stora förändringar i församlingarnas sammansättning.

Peter sa...

En sittande kongressledamöt chans för att bli omvald om han ställer upp för omval är som sagt 92%.
(Trots det låga förtroende för den förra kongressen så vann ju 100% av de demokrater som ställde upp för omval)

Gällande kongressen så kan man ju nämna det faktum att saker fungerar utmärkt i reprensentanthuset. Det är i senaten som problemen uppstår, då beroende på att demokraterna har 49 platser, 51 med två oberoende senatorer som röstar med dem.
Detta och det faktum att republikanerna håller på att sätta rekord i att hota med filibustern, vilket innebär att det krävs 60 röster för att få igenom saker, gör att mycket lite kommer igenom senaten.
Gissar att republikanerna hoppas på att denna taktik inte kommer att rapporteras om i media.

Förörvrigt så får ju Bush 33% i de två andra undersökningsföretags senaste undersökningarna.

Bush eftermäle kommer dock bli svårt att bedöma på ett tag då han försöker hemligstämpla det mesta gällande hans beslut under sin presidenttid.
Men vem vet. Kanske Nixons eftermäle blir positivt också.