Irak

Det är naturligtvis frågan som totalt dominerar amerikansk debatt just nu. Efter general Petreaus rapport till kongressen har presidentkandidaterna tampats om att ta ledningen i debatten. Hillary Clinton försökte ta initiativet genom att sin vana trogen skicka ett brev till Vita huset och president Bush. Hon har tidigare fått bra media genom brevväxling med Vita huset och Pentagon. (Dessutom har hon blivit endorsad av brevbärarnas fackförbund.)

Barack Obama ger sig istället in i debatten med ett stort Irak-tal som han höll igår i Iowa. Där la han fram en ny och bredare Irakstrategi i fyra delar, jag saxar från First Read:

1) Commencing in an immediate withdrawal of one or two brigades (3,500 or 7,000 troops) a month; 2) a pressing effort for political stability, with aid from a United Nations constitutional convention; 3) increased regional diplomacy, especially with leaders of Syria and Iran; and 4) humanitarian intervention and financial aid to help stem the effects of current and future sectarian violence.

Han tänker också behålla ett antal soldater på plats för att bekämpa terrorister och träna irakiska soldater. Något som både John Edwards och Bill Richardson reagerat mot.

I en annan del av Iowa rullade John McCains "No Surrender"-tour vidare och han varnade där för ett snabbt tillbakadragande.

Situationen och den senaste utvecklingen i Irakfrågan är ett möjligt dilemma för demokraterna. Om nu amerikanska folket tror på militären att framsteg görs rent militärt i Irak och att Bushs strategi därmed delvis har funkat, vad ska då demokraterna säga? Dessutom väntas Bush ikväll följa militärens rekommendation och planera för ett tillbakadragande av en del trupper nästa sommar. I ett sånt läge kan det vara svårt att hävda att alla trupper ska dras tillbaka omedelbart. Skulle situationen i Irak ytterligare förbättras tills dess, ja då kan det bli riktigt knivigt om man låst sig för hårt i en position. Kandidater som Edwards och Richardson har gjort just det, medan Obama och Clinton ligger lite bättre positionerade inför en sån utveckling. Just nu har republikanerna chansen att återta lite av kommandot i debatten.

Om denna situation uppkommer återstår att se men vi kan notera att Bushs job approval långsamt har segat sig uppåt senaste tiden (från ett urkasst utgångsläge) och att hans förtroende i Irakfrågan också ökar. Det har till och med rapporteratas i svensk media.