För första gången på ett tag var jag riktigt sugen på att se en debatt. Det blev lite väl mycket där ett tag men nu kändes det spännande att se hur de andra skulle hantera Hillary Clintons överlägsna ledning. Naturligtvis var hon i fokus i debatten och inte minst John Edwards försökte markera skillnader mellan honom och Hillary. Alla (utom tokstollen Mike Gravel) försökte angripa de andra på ett respektfullt sätt, de vet att väljarna inte gillar när de pucklar på varandra. Barack Obama försökte låta bli att angripa Hillary och gjorde det mest indirekt genom att peka ut sin egen position och antyda de andras.Imponerade mest på mig gjorde Hillary. Hon skrattar mycket och försöker visa värme, men hon är också lysande mot programledaren när han försöker pressa henne på olika scenarier i utrikespolitiken. När hon vägrar att svara men ändå resonerar balanserat framstår hon som väldigt presidentlik. Utan att det blir tjafsigt och otrevligt säger hon ifrån till programledaren. Jag tror hon vinner väldigt mycket på dessa utväxlingar där hon ses som en ledare med väldigt mycket erfarenhet.
Joe Biden gjorde också bra ifrån sig. Även han framstod som en erfaren politiker som får en del saker att hända. Nu ska vi komma ihåg att många väljare vill ha förändring och gärna ser någon som inte suttit 20-30 år i Washington som Biden och Dodd.
Bill Richardson har så himla mycket i sin resume att komma med men han får inte riktigt ur sig det. Det blir rörigt och osammanhängande när han pratar och han personifierar inte all den erfarenhet han har.
1 kommentar:
Den senaste debatten var intressantare än de tidigare eftersom det börjar dra ihop sig och det är dax att börja puckla på varandra lite hårdare. Dock håller jag inte med dig i din analys.
Jag tycker Edwards vann och att Richardson lyckades tona fram lite mer som en profil med hans internationella meriter. Även Kuchinich visade framfötterna utan att var så gapig som tidigare, mycket humor och glimten i ögat. Men att ha gjort Cleveland bankrutt som guvernör bör väl ligga honom i fatet? Obama tycker jag gjorde en slätstruken figur med sitt mantra "om jag fått bestämma hade det inte blivit nåt Irakkrig". Inte lite tjatigt. Likaså Biden, mycket slätstruken och försiktig. Dodd gjorde en bra debatt. han var engagerad och framstod som erfaren och kunnig, en trygg farbror helt enkelt och inte helt utan humor heller. Dodd berömde elegant Hillary för hennes erfarenhet och Barack för hans framåtanda, sen avslutade han med att säga; men med mig får ni båda två, alltså både erfarenhet och framåtanda, smart och snyggt gjort av Dodd! Mike Gravel vet jag för lite om, men håller med dig; han verkar vara en tokstolle, en helkörd outsider. Gravel sa dock några kloka ord, bl.a. att "är gammal nog att dö för sitt land är man gammal nog att ta en drink!" apropå 21-års-gränsen. Bra sagt! Men hur kan en man som kört sitt företag i putten och dessutom gjort personlig konkurs tro att han är trovärdig som president? Så Clinton. Jag tycker inte hon kom i sitt essä, var på defensiven och var för omständig och pratig. Hon gav inga raka svar trots Tim Russerts enträgna frågor. Det blev nästan löjligt - inte det minsta presidentlikt - när Russert ställde frågan till henne om Israels svar på Iranska kärnvapen. Hon vred sig som en mask på kroken. En blivande president måste vara tydligare än så.
Allmänt intryck: Demokraterna har få lysande stjärnor som kan gå hela vägen. Biden och Dodd är träiga och står för etablissemang för mycket. Kuchinich är en plakatkille med megafon. Gravel är körd. Richardson har problem med budskapet och verkar inte vara i god fysisk form heller. Obama har tappat fart och når inte högre, han får bida sin tid och komma tillbaka om fyra eller åtta år. Clinton är och förblir demokraternas frontrunner, men hon får svårt att vinna eftersom hon har för mycket negativa attityder emot sig hos amerikanska folket, hon är en tudelare inte en enare! Edwards tror jag dock skulle bli deras bästa kort och han gjorde även bra ifrån sig som vice till Kerry i förra valet. Stalltips: Clinton.
Allmän iakttagelse: Demokraterna är inte sena att ta till storsläggan mot sin egen befolkning när det gäller. Här får man inte röka minsann och det ska vi "lawmakers" förbjuda, och här får man inte ta en drink minsann förrän man är 21 år, det ska vi "lawmakers" se till. Men tjäna som soldat vid 18 det är ok. När det gäller de riktiga skurkarna utrikes (Iran, Syrien, Nordkorea) ja, då ska man minsann dricka thé eller kaffe och käka mazarin, här ska pratas, och pratas, och pratas ("diplomacy" kallar dom det) och om det inte räcker då minsann, då jäklar, blir det sanktioner; bäva månde Ahmadinejad, Bashar Assad och Kim Jong Il!
Skicka en kommentar