Den 4 juli publicerade DN en artikel från TT-AFP om hur mycket mer pengar demokraterna jämfört med republikanerna hittills dragit in. Men det räckte tydligen inte, för idag skriver deras korre Lennart Pehrson en artikel om precis samma sak.
Mats Wiklund tror tydligen att "kapitalstarka" sponsorer är nyckeln till att vinna presidentval i USA. I så fall hade demokraterna, och inte som nu republikanerna, dominerat. Demokraterna har alltid haft de starka donatorerna, främst Hollywood-maffian, på sin sida. "Affärsintressena" har oftast satsat pengar åt båda håll, för att säkert satsa på vinst. Varför låter DN en så uppenbart okunnig person krysta fram slappa kommentarer på ledarsidan. Man undrar hur det ska bli närmare valet... Läsvärt om USA och presidentembetet: "The right nation" av Micklethwait och Woolbridge, två reportrar från engelska The Economist.
Claes Henriksson, du kanske borde läsa om artikeln. Den handlar donationer av privatpersoner till presidentkandidater för de två valen, primärval och presidentval. En privatperson får max ge $2300 till varje val, men beloppet som ges för presidentvalet måste kandidaten ge tillbaka om denne förlorar primärvalet (inte säker på vad som händer om kandidaten bestämmer sig att ställa upp som oberoende kandidat).
Det är alltså inte dit som affärsintressena brukar rikta in sig, eller för den delen Hollywood-maffian... Utan då handlar det mer om pengar till de olika partiernas riksorganisationer eller för den delen olika PACs, 527 grupper och liknande.
Barbara Streisand eller Bill Gates får inte donera mer pengar direkt till Clinton eller Giuliani än en lagerarbetare i Houston eller en skollärare i Boston, det sätter olika vallagar stopp för. Dock så har ett flertal av politikerna sina egen PACs, men artikeln tar inte upp dessa.
Och angående att affärsintressen satsar åt båda hållen för vinst. Finns inga skäl till att slänga bort pengar på en kandidat som kommer att förlora, alltså är det i många fall klart bättre att ge allt, eller en större del, till en sida så att man maximerar sin utdelning. Sen så har ju även affärsintressen en politisk favorit vare sig den ses som en vinnare eller inte.
Läs Freakonomics förövrigt, där det hävdas att man inte vinner val genom att ha mycket pengar, men att det faktum att man får pengar tyder på att man är en vinnare, eftersom vem ger pengar till en förlorare..?
Och läs amerikansk press/bloggar om du är intresserad av amerikansk politik.
Du har iochförsig rätt, Peter, sånär som på att Streisand nog aldrig skulle ge ett bidrag till GOP. Pengarna till de enskilda kandidaterna ger ju i första hand ett försteg gentemot övriga inom det egna partiet. Och det finns ju inget tak på "soft money". Mitt påhopp på Mats W gällde dessutom en annan artikel (DN 4/7) vilket kunde framgått tydligare (;-p). Min attityd till Hollywood-maffian (och Soros) består, jag tycker Du är litet naiv där, Peter. Dina tydliga kunskaper till trots...
Pengar till kandidaterna är även för presidentvalet om nu kandidaten tar sig så långt. Partiet kan inte bara slussa in pengar till kandidaten hur som helst.
"Soft money" får heller inte användas till att utryckligen stödja en viss kandidat. Och de får inte heller användas av politiska partier. De är därför det numera finns en mängd 527 grupper.
Intressant idé om att partiet som vill ha högre skatter på de med högre inkomster skall ha starkare donatorer, medans de som vill mindre skatter för de med höga inkomster inte har lika starka donatorer. Antal väljare som röstar på demokraterna och republikanerna kan ju anses vara i stort sett lika stora.
Så antingen innebär det att de med höga inkomster faktiskt vill att de skall betala högre skatter. Eller så är republikaner med pengar så snåla att de inte vill bidra för att få sänkta skatter. Kanske kapitalstarka republikaner inte gillar det nuvarande fältet av republikaner? Blir rika personer i USA demokrater? Eller så nog allt så att hela idén är fullständigt fel...
Skulle vara bra om du faktiskt har något att länka till som underlägg för denna idé... Inte precis första gången jag hör den, dock så har jag ju aldrig sett något som stödjer den. Soros och den så kallade "Hollywood-maffian" är inte tillräckligt stora för att ha den påverkan du hävdar. Kanske dags för en bojkott av Hollywoodfilmer?
Ser man till privata donationerna så är det färre som ger mer per person när det gäller Clinton, Romney och Giuliani. Medans fler ger mindre per person när man ser på donationerna till speciellt Obama men och om jag inte minns fel även Edwards och McCain.
Tänker inte uttrycka några åsikter om dig, låter nog vad du skrivit tala för dig istället.
4 kommentarer:
Mats Wiklund tror tydligen att "kapitalstarka" sponsorer är nyckeln till att vinna presidentval i USA. I så fall hade demokraterna, och inte som nu republikanerna, dominerat. Demokraterna har alltid haft de starka donatorerna, främst Hollywood-maffian, på sin sida. "Affärsintressena" har oftast satsat pengar åt båda håll, för att säkert satsa på vinst.
Varför låter DN en så uppenbart okunnig person krysta fram slappa kommentarer på ledarsidan. Man undrar hur det ska bli närmare valet...
Läsvärt om USA och presidentembetet: "The right nation" av Micklethwait och Woolbridge, två reportrar från engelska The Economist.
Claes Henriksson, du kanske borde läsa om artikeln. Den handlar donationer av privatpersoner till presidentkandidater för de två valen, primärval och presidentval. En privatperson får max ge $2300 till varje val, men beloppet som ges för presidentvalet måste kandidaten ge tillbaka om denne förlorar primärvalet (inte säker på vad som händer om kandidaten bestämmer sig att ställa upp som oberoende kandidat).
Det är alltså inte dit som affärsintressena brukar rikta in sig, eller för den delen Hollywood-maffian... Utan då handlar det mer om pengar till de olika partiernas riksorganisationer eller för den delen olika PACs, 527 grupper och liknande.
Barbara Streisand eller Bill Gates får inte donera mer pengar direkt till Clinton eller Giuliani än en lagerarbetare i Houston eller en skollärare i Boston, det sätter olika vallagar stopp för.
Dock så har ett flertal av politikerna sina egen PACs, men artikeln tar inte upp dessa.
Och angående att affärsintressen satsar åt båda hållen för vinst. Finns inga skäl till att slänga bort pengar på en kandidat som kommer att förlora, alltså är det i många fall klart bättre att ge allt, eller en större del, till en sida så att man maximerar sin utdelning.
Sen så har ju även affärsintressen en politisk favorit vare sig den ses som en vinnare eller inte.
Läs Freakonomics förövrigt, där det hävdas att man inte vinner val genom att ha mycket pengar, men att det faktum att man får pengar tyder på att man är en vinnare, eftersom vem ger pengar till en förlorare..?
Och läs amerikansk press/bloggar om du är intresserad av amerikansk politik.
Du har iochförsig rätt, Peter, sånär som på att Streisand nog aldrig skulle ge ett bidrag till GOP. Pengarna till de enskilda kandidaterna ger ju i första hand ett försteg gentemot övriga inom det egna partiet. Och det finns ju inget tak på "soft money". Mitt påhopp på Mats W gällde dessutom en annan artikel (DN 4/7) vilket kunde framgått tydligare (;-p).
Min attityd till Hollywood-maffian (och Soros) består, jag tycker Du är litet naiv där, Peter. Dina tydliga kunskaper till trots...
Du hittade ett syftningsfel, bravo...
Pengar till kandidaterna är även för presidentvalet om nu kandidaten tar sig så långt. Partiet kan inte bara slussa in pengar till kandidaten hur som helst.
"Soft money" får heller inte användas till att utryckligen stödja en viss kandidat. Och de får inte heller användas av politiska partier. De är därför det numera finns en mängd 527 grupper.
Intressant idé om att partiet som vill ha högre skatter på de med högre inkomster skall ha starkare donatorer, medans de som vill mindre skatter för de med höga inkomster inte har lika starka donatorer.
Antal väljare som röstar på demokraterna och republikanerna kan ju anses vara i stort sett lika stora.
Så antingen innebär det att de med höga inkomster faktiskt vill att de skall betala högre skatter. Eller så är republikaner med pengar så snåla att de inte vill bidra för att få sänkta skatter. Kanske kapitalstarka republikaner inte gillar det nuvarande fältet av republikaner? Blir rika personer i USA demokrater?
Eller så nog allt så att hela idén är fullständigt fel...
Skulle vara bra om du faktiskt har något att länka till som underlägg för denna idé... Inte precis första gången jag hör den, dock så har jag ju aldrig sett något som stödjer den.
Soros och den så kallade "Hollywood-maffian" är inte tillräckligt stora för att ha den påverkan du hävdar. Kanske dags för en bojkott av Hollywoodfilmer?
Ser man till privata donationerna så är det färre som ger mer per person när det gäller Clinton, Romney och Giuliani.
Medans fler ger mindre per person när man ser på donationerna till speciellt Obama men och om jag inte minns fel även Edwards och McCain.
Tänker inte uttrycka några åsikter om dig, låter nog vad du skrivit tala för dig istället.
Skicka en kommentar