Debattörerna fick denna gång puckla på varandra mer än tidigare, något de inte direkt utnyttjade till bristningsgränsen, men lite ordväxlingar blev det. Bäst i den kategorin var när Barack Obama tvålade till John Edwards. Edwards stod och ojade sig över hur dåligt Obamas och Clintons ledarskap i Irakfrågan var. De var inte ledande i senaten i att motsätta sig Bushs önskemål om mer pengar till trupperna och ledde inte tillräckligt i att tvinga Vita huset att dra tillbaka trupperna. Obama svarade med att han var mot kriget redan innan det inleddes, vilket inte Edwards var, och påpekade att Edwards var minst fyra och ett halvt år för sent i sitt ledarskap.
I övrigt kan man väl säga att ju bättre opinionsiffror desto bättre klarade sig kandidaterna. Clinton gick ett par gånger i ordväxling med programledaren och menade att frågor som hamnar på en presidents bord inte kan klaras av genom en handuppräckning. Det fick henne att framstå som seriös och att hon verkligen förstod vad det innebar att vara president. Obama gjorde något liknande innan när han påpekade att handuppräckning på en fråga bara var ett sätt att splittra och dela upp, när man egentligen behövde jobba tillsammans.
Edwards jobbade hårt på att dra upp skillnader mellan honom och Obama, som han ofta klumpade ihop. Han klarade sig väl ganska hyfsat. De andra kandidaterna framstod inte riktigt som presidentmaterial. Joe Biden och Chris Dodd försöker vara skarpa och samtidigt presidentmässiga. De klarar det hyfsat tackvare rutin och ålder men blir mest bara ointressanta. Vad har de som någon av toppkandidaterna inte har?
Dennis Kucinich är arg och radikal och ingen tar honom riktigt på allvar. Mike Gravel framstår som en pinsam gammal idiot och den eventuella pondus han skulle kunna få tackvare sin höga ålder och långa erfarenhet sopar han bort genom att bete sig mer eller mindre som en galning.
Hillary Clinton vann. Hon känns väldigt tydligt som en person som skulle klara av att vara president. Bill Richardson hänvisade ofta till sin erfarenhet som guvernör, FN-ambassadör och energiminister men jag kan inte sluta tänka på honom som en perfekt vicepresident. Verkligen perfekt. När Obama pratar tänker jag bara på att han faktiskt bara varit toppolitiker i tre år och inte har någon annan bakgrund som verkligen kvalificerar honom att leda USA. Utan tvekan är han klok och skärpt, men lite mer erfarenhet skulle kännas bra.
För den intresserade finns debatten att beskåda hos CNN. Ikväll är det republikanernas tur.
2007-06-05
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar