Inom journalistskrået diskuterar dom om en utrikesminister kan blogga. En gång till: om en utrikesminister kan blogga. Är dom helt från vettet? Det är som att diskutera om en utrikesminister får skriva artiklar på DN Debatt, ha en egen hemsida, ge ut en bok, göra flygblad, prata med människor.
Erik Svansbo citerar en otroligt insatt professor:
"Jag tycker att man ska läsa hans blogg med samma skepsis som man läser hans partis hemsida. Han pratar utan att få mothugg och det får han väl göra." Min fetstil.
Snälla nån. Det är via en blogg man får allra flest mothugg. Internet bjuder in till dessa omedelbara reaktioner. För en insändare i en tidning får man betydligt mycket färre mothugg, för att inte prata om uttalanden i mainstreammedia.
Jag förstår ärligt talat inte varför jag bryr mig att skriva om det här. Den här diskussionen är fullständigt avskärmad från omvärlden och visar på ett oerhört skråtänkande.
Och till sist: All heder till de journalister som inte känner sig hotade av detta, utan istället använder den nya tekniken.
Läs mer hos Johan Norberg, Dick Erixon, Gudmundson och Erik Svansbo.
UPPDATERING:
Johanna Nylander sammanfattar mina tankar precis:
"Jag läser mycket hellre vinklade åsikter med tydlig avsändare, än andrahandsinformation med dolt budskap."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag har länge tyckt att journalister skall göra en ideologisk innehållsförteckning om sig själva. Det skulle öka mina möjligheter att som enskild göra en riktig bedömning av journalistens infallsvinklar vid sin rapportering av olika företeelser och händelser.
Idag är det ofta svårt att avslöja dolda budskap och andra manipulationer som journalister ägnar sig åt, medvetet eller omedvetet.
Ja, det vore förbaskat bra att veta.
Bertil, och hur skulle en sådan "innehållsförteckning" fungera rent praktiskt? Vad skulle hindra en vänsterpartiröstande journalist från att deklarera sig själv som "borgerlig" för att undgå kritik?
Skicka en kommentar