2005-12-04

De utvalda

En av de många viktiga saker en borgerlig regering kommer behöva ta itu med är utnämningsmakten. Göran Persson sa något mycket sant i KU-förhöret från 1998 som var i slutet av programmet. Att ingen regering vill göra sig av med utnämningsmakten. Det stämmer naturligtvis eftersom det handlar om ett maktredskap som är mycket effektivt. Men ändå för landets långsiktigt bästa så behöver vi bättre fungerande myndigheter och statsförvaltning och vi behöver framförallt bryta den socialdemokratiska dominansen. Om vi istället tillsätter borgerliga politiker så kommer sossarna bara byta ut dem när de vinner tillbaka makten någon gång.

Istället måste vi göra det omöjligt för sossarna att utan stora beslut åter ta makt över statsapparaten. Sossarna har ett rejält grepp om väldigt mycket i det svenska samhället, denna osunda makt måste brytas. Blir det maktskifte kommer jag göra vad jag kan för att vi ska få en mindre politiserad statsapparat.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Att avdankade politiker hamnar på ledande poster som tjänstemän är ett problem. Detta visar att politiska meriter tenderar att överflygla meriter som tjänsteman i förvaltning och det finns anledning att tro att det är olyckligt eftersom politiken då får ett sätt att verka i förvaltningen som aldrig varit avsett eller blivit formaliserat.

Politiker skall förvisso styra sina tjänstemän, men inte genom att sätta sina politiska kompisar som ledande tjänstemän.

Hur skulle det se ut om kommunala ledmöter från den politiska majoriteten i barn- och ungdomsnämnden regelmässigt tillsattes som rektorer på kommunens skolor? Effektivt?

Robert Nordman sa...

Apa skrev:
Däremot ser jag problem med att ha utförare som politiskt är närmast diametralt motsatta mig själv när jag skall införa ny politik. (OK, erkännes, det här kommer inte att bli ett problem för dagens borgerlighet. Men i princip...)

Själva fundamentet för en liberal demokrati är att göra systemen tröga. Det är inte att underlätta för ett gott ledarskap vi behöver tänka på, utan det motsatta. Sett utifrån principerna bakom Second Treatise och dess efterföljare vore det snarast eftersträvansvärt att ha om inte en motsatt så åtminstone en motsträvigt neutralt.

Det svenska systemet har sedan det tidiga 50-talet varit uppbyggt på att det är just via tjänstemän regeringen styr, inte genom att ministrar har möjlighet att styra (vilket visserligen tummats på då och då...) med tjänstemän som lagbunden motpart.
Nu ser vi vad en del varnade för då.

Anonym sa...

"Vad skulle problemet vara? Att vara rektor slår mig inte som rocket science, direkt." säger apa.

Min poäng är att om politiska tillsättningar av ledande tjänstemän sker inom hela den offentliga sektorns alla strukturer uppifrån och hela vägen ner till rektorsnivå, då är detta en garanti för att vi får en synnerligen ineffektiv och kostsam organisation. Det är detta som är problemet.

Visserligen blir det också ett trögt system där ambitionerna hos en ny politisk majoritet kanske behöver 30 år för att slå igenom, men blir det inte lite väl trögt?

Att byta ut politiskt tillsatta och därför potentiellt illojala tjänstemän mot sådana med en relevant yrkeskompetens i den skala som skulle behövas, om det nu är så illa som jag ibland befarar, det låter sig knappast göras i en handvändning, dvs inom låt oss säja 4 mandatperioder.

Naturligtvis är alla politiska, apa, det är ingen som ifrågasatt detta. Att fokusera på yrkeskompetens och bortse från politiska lojaliteter vid tillsättning av ledande tjänstmän innebär självfallet inte att tjänstemännen därför inte är politiska, dvs har åsikter som påverkar deras sätt att uföra sitt arbete. Men det innebär troligen att du får ledande tjänstemän som är duktigare på sitt yrke än vad du får om politiken får styra tillsättningen. Svårare än så är det egentligen inte.

Anonym sa...

Låter som om vi är överens om att det generellt är dålig politik att ta politiska hänsyn vid tillsättning av tjänstemän oavsett vilket politiskt fokus man har. Yrkeskompetensen bör väga oerhört tungt, politiken mycket lätt.