2005-08-01

Ryggsäckar

Ali Esbati berättar en kort historia om en man med utländskt utseende som glömmer kvar sin ryggsäck på en kebabrestaurang, kommer på sig själv kort därefter och springer tillbaka för att hämta den. Esbati funderar om kvinnan som log mot mannen samtidigt tänkte: "än så länge slipper du bli nedbrottad och skjuten för det där, men kanske inte så länge till."

Det Esbati menar är att det är polisen och västmakternas fel att det blivit så. Att människor blir ihjälskjutna, nerbrottade, stirrade på när de bär ryggsäck på tunnelbanan är inte polisens fel - det är terroristernas. Är det så himla svårt att fatta?

Esbati är uppenbarligen livrädd för polisen och det samhälle han menar att vi är på väg in i. Och jag håller med om att det finns risker, stora risker, med för mycket makt till polisen eller staten. Men just nu lever London under ett akut terroristhot och då måste speciella åtgärder till. Det innebär att misstag kommer göras som ibland t o m leder till döden. Jag är inte för att ge polisen helt fria händer att göra precis som de vill, de ska alltid vara något begränsade i sin utövning trots att det kanske kunde vara mer effektivt för ett kort tag att vara helt fria.

Men skyll på rätt personer och fixa till rätt problem. Det är terrorismen som orsakar felaktiga dödsskjutningar och misstänksamma människor. Jag själv bar på en ryggsäck i helgen i Stockholms tunnelbana. Förmodligen inbillade jag mig, men jag tyckte att folk kollade lite extra på den. Så vill jag inte leva, men jag är inte så korkad så jag skyller det på Londonpolisen.

1 kommentar:

Robsten sa...

Ja, man blir så trött! De flesta som bloggar eller pratar politik, (tja politiker också för den delen), ser allt ur sitt eget perpektiv, har kraftiga filter som gör om världen så att den passar deras politiska värdsbild. Detta gäller både till höger och vänster, i vissa fall blir det övertydligt som i Esbati,s fall, har inte längre hans blogg som bokmärke, orkar inte längre, ingen av de som är enögda och som dessutom har filter för sitt ena öga skall jag läsa mer, livet är för kort för det.