2005-08-11

Moral och värderingar i svensk politik

Igår över en öl på en uteservering kom jag och en partikamrat in på en diskussion om moral och värderingar. Det är något som saknas i svensk politik och om det är positivt eller negativt vet jag inte ännu. I amerikansk politik har moral en stor plats och mest känd är väl den sk kristna högern som gillar nuvarande presidenten.

Borde svenska politiker tydligare tala om sina moraliska värderingar? Jag är i samma parti som Lars Leijonborg men vet inte vad han tycker om hur barn ska uppfostras och vad föräldrars ansvar är. Men är det viktigt att veta det? Jag vet att han har en liberal ideologi men det behöver inte betyda att han inte är tokkonservativ i sitt privatliv. Anders Chydenius gillade religionsfrihet men var just rejält konservativ i sitt privatliv.

Så min fråga är, som ni gärna får besvara, ska politiker prata moraliska värderingar som inte har en direkt koppling till politik, även om naturligtvis en hel del kan kopplas dit på olika sätt.

5 kommentarer:

Robert Nordman sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Robert Nordman sa...

Först och främst: Koppla bort knytningen till den kristna högern från hela tankekedjan. Man fastnar lätt i tanken att prat om värderingar och moral=moralism, vilket inte skall (eller för den del bör) finnas med bakhuvudet när frågan diskuteras.

Jag formulerar först om frågan: "Borde svenska politiker vara tydligare med att tala om moraliska värderingar?"
Alltså mer generellt; inte specifikt vad de själva tycker.
På den frågan svarar jag först tveklöst "ja." Den frågan är ju intimt förknippad med ideologisk klarhet generellt.

Den viktigaste orsaken till med tveklösa ja är dock en annan. En gång, för inte alltför länge sedan, hade politiker en funktion som allmäna opinionsbildare också. De viftade inte med lagstiftningstankar för att väcka uppmärksamhet för ett ställningstagande. Man kunde, exempelvis, säga att (och varför) man tyckte att exempelvis en översexualisering av reklam var dåligt - utan att det genast blev snack om att införa någon form av förbud. Man lyssnade till den politiker som sade det just för att denne var en opinionsbildare som (förhoppningsvis) gav goda skäl för vad de tyckte.

I takt med att det politiska taktiserandet lett till att varje sådant uttalande bemöts antingen med 1) "han/hon vill bara plocka partipolitiska poäng" eller 2) "politiker skall inte lägga sig i" eller 3) att någon motståndare just kommer med ett lagförslag för att visa större handlingskraft så har denna funktion dött.

Idag är det bara proffstyckare (krönikörer, ledarskribenter, med mera) som har denna fria opinionsbildande roll. Jag tycker att det skadar demokratin.

Om vi då går specifikt, till att prata om sina egna värderingar. Även här tycker jag att det vore bra, men jag ser större problem här. Det mest uppenbara är att vi sannolikt skulle få mycket snack om dubbelmoral i media; det skulle troligen bli samma fokus på det här som det är i USA - dock troligen med andra moraliska fokusfrågor än där. Men...det går inte att ducka det faktum att för att man skall kunna känna förtroende för någon i en såpass viktig position så är det viktigt att man har en aning om vad som driver den personen, hur denne ser på vad som är ett bra liv, vad andra betyder för dem, och så vidare. Det får man främst fram genom att de redogör för sina djupaste värderingar.

Anonym sa...

En intressant frågeställning.

På ett sätt tycker att det inte hör dit, eftersom det kommer då in på frågor som inte har någon direkt betydelse eftersom en privata uppfattning om moral inte (bör inte ha) styr politiken man för. Precis som i exemplet med Chydenius som du själv sade.

Å andra sidan vore det nog nyttigt och friskt i debatten att kunna koppla i sär de olika sakerna. För som det är nu har det ju blivit som så att den som vill ha mycket skatter och omfördelning, han är omtänksam privat. Den som vill ha lite skatter och imfördelning, han är sniken och tänker bara på sig själv. Att få politkerna prata om just moral frågor skulle på det sättet vidga debatten och nyansera den lite. Man kan vara jättegenerös och vilja dela med sig, fast man inte för den skull vill ha staten att göra det. Eller för den delen, man kan vara nykterist och ändå vilja avreglera spritmarknaden. Skulle sådant komma upp skulle det politiska livet kännas aningens mer nyanserat än det bitvis är nu.

Anonym sa...

Jag tror att du måste skilja på strikt privat moral från "offentlig" moral. Det är en sak om en politiker bedrar sin make/maka, och en annan sak att de hyllar bostadskön de själva slipper undan.

Jag tror att en större fokusering på skillnaden mellan vad politikerna säger och vad de faktisk gör skulle vara nyttigt. Det behöver inte handla om dubbelmoral, men bara om varför (för att knyta ihop med ovan) t.ex. partier och riksdagen har hyreslägenheter till sina medlemmar. Om de faktiskt trodde att bostäder fördelas bäst genom en kommunal bostadsförmedling borde de också vända sig till samma förmedling inte till deras polare.

Wille sa...

Jag skulle kanske inte använda "moral", utan hellre uttrycket "ideologisk tydlighet", att politiker vore mer ideologiskt tydliga.

Dvs klart uttrycker vad de står för, vad de vill göra, och hur de förväntade handlingarna förväntas resultera i som går att anknyta till ideologin.

Idag verkar politiken mest positionera sig utifrån var Socialdemokraterna står för dagen, det presenteras inga alternativ till världsbilden och deras värderingar utmanas inte heller.
Så länge situationen är sådan så kommer alla andra partier bara vara lite sämre socialdemokrater, och i en tävling där folk tävlar om vem som är bästa socialdemokrat kommer den äkta varan alltid att vinna.

Dvs:
Bli ideologiskt tydligare (dvs inte allmänt flum om "vi tror på människan", utan berätta vad det innebär i praktiken och varför), och utmana gällande samhällsbild och ideologi.

Det är helt enkelt grundläggande marknadsföring, en analogi är läskmarknaden:
Cola-drycker har länge dominerat denna, men när 7Up tydligt positionerade sig som "the un-cola" så blev de den populäste drycken utanför Coca Cola och Pepsi.