Kampanjen mot sossarna

Marita Ulvskog vidhöll i TV4:s morgonprogram att hon tycker att DN är en borgerlig kampanjtidning, även på nyhetsplats. För det första kan man konstatera att hon, som gammal kulturminister, aldrig läser kulturbilagan. Hon menar att det är en orättvis granskning av SSU och socialdemokratin, att de andra ungdomsförbunden också måste granskas.

Det är ett resonemang som inte håller.

Självklart blev det så under våren att socialdemokratin granskades extra mycket, men det startade för att det fanns en skandal inom SSU, och det fortsatte eftersom det fanns så mycket att gräva fram.

De andra ungdomsförbunden har också granskats, och inom Ung vänster har man hittat en del, men inte hos de andra. Kanske skulle de hitta något om de tittade mer, men det är inte så konstigt att det inte finns så mycket eftersom bl a LUF hade en liknande skandal som SSU i början på 90-talet.

Ulvskog tror såklart inte heller att det beror på att sossarna suttit på makten så länge. Hon medger att det kan finnas någon maktmänniska här och där, men det är inget allmänt. Jag tror precis tvärtom. Det säger sig nästan själv att om man styrt ett land så länge så kommer man in i den rollen lite väl mycket. Makten tas som självklar och man står liksom över lite lagar och regler.

Att dessa människor och detta parti över tid förvandlas beror inte på att de är socialdemokrater, det beror på makten och hade drabbat alla partier som haft makt så länge. I Kanada har liberalerna haft makten på ett liknande sätt som sossarna, och upplever samma problem. Samma sak kan ses hos ledare som sitter för länge på samma position. Det är inget konstigt fenomen och det har sedan ganska länge drabbat socialdemokraterna i Sverige.