Just nu har vi ett bra exempel varför det är så svårt att som senator bli vald till president. Senatorerna får alltid sina röstningar i senaten mot sig, nästan oavsett hur det röstar så finns det något att plocka ut. Om det finns ett förslag som säger 100 miljarder mer till försvaret och ett som säger 200 miljarder och du röstar för det med 100, så kommer det heta att du inte bryr dig om trupperna som är i strid, osv.
Men som sagt, nu har vi frågan om Bushs nominering till ny HD-domare. Låt oss säga att en demokrat som Hillary Clinton röstar för honom, och det sedan skulle visa sig att han med och upphäver domslutet om fri abort (eller något annat kontroversiellt), så kommer hon få höra det om och om igen från sina demokratiska konkurrenter i primärvalen. Men röstar hon mot så kan väljare i mitten reagera att hon bara pga partipolitik röstar emot en domare som verkar alldeles utmärkt, och därmed minskar hennes chanser i själva presidentvalet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Även om exemplet med "100 miljarder mer till försvaret" kan ha sin grund i verkligheten så är det ju oftast så att alternativa lagförslag är just det, och att rösta på dem är att yttra opposition och att vara emot huvudförslaget. Du ger sken av att ditt exempel gäller två likvärdiga förslag men ofta är det ju stora skillnader, ja tom diametralt olika förslag är vanligt.
Att avfärda all kritik med att "du kan visa vad-som-helst med siffor" är bestickande och blundar för den legitima kritik av bland annat Kerry som hade sin grund i hans inkonsekventa röstande i senaten. Till exempel hans stöd till kriget i Irak 2003 men motstånd till fn-kriget 1991.
Och oavsett om onda motståndare utnyttjar ditt "voting-record" så är det ju i sådana fall bara att slå tillbaka med samma mynt för självklart skall ditt "voting-record" spegla din personlighet och dina värderingar. Något du inte skall behöva dölja då du försöker bli president.
Men fakta kvarstår att det är väldigt få senatorer som blir valda till president, och det går att mixtra med röstningarna lite hur som helst och görs hela tiden.
Just då kanske det var viktigare med 100 miljarder till något annat, medan det nu kanske är militären som står i fokus, då blir det väldigt svårt att hela tiden försvara och förklara sådant.
Därmed inte sagt att det finns senatorer som är populister och därmed får ett mycket konstigt röstningsmönster.
Jag tror att anledningen till att få senatorer blir president är att de saknar en nationell bas. Deras valkrets är så smal och geografiskt begränsad att hoppet till nationell politik blir väl stort.
Dessutom är det två mycket skilda yrken och jag tror att amerikanarna gör rätt i att värdera guvernörskapet som en viktigare erfarenhet och en bättre förberedelse för presidentskapet. Att vara guvernör är nästan precis som att vara president, fast på delstatsnivå.
Det går knappt att jämföra med europa, men jag skulle betydligt hellre se en tidigare regeringschef som kommisionsordförande än en nationell parlamentär. Regeringschefen tror jag har är bättre på att väga olika regioners inressen emot varandra och opartiskt söka bästa lösning. I idealfallet.
Ja självklart finns det fler anledningar än bara röstningarna, men det första du nämner om för liten nationell bas gäller lika för en guvernör. Clinton var guvernör i lilla Arkansas och var tvungen att ta sig upp på det nationella planet på andra sätt.
Håller med om att man hellre ser en guvernör just för att den har den erfarenhet som krävs för att bli president, men i mindre skala.
Skicka en kommentar