Många av köerna inom vården är lika långa hela tiden. De blir varken längre eller kortare. Alltså betyder det att resurserna inte är för dåliga, då skulle kön öka. Det är organisationen och systemet det är fel på. Ett bra exempel hittade jag i den lokala blaskan.
Det är en av avdelning för sjukgymnastik som för några år sedan hade stressad personal och långa köer. Alla mådde dåligt. De organiserade om, tog emot patienter utan remiss vilket gjorde att de fick träffa dem snabbare och det ledde till färre behandlingar behövdes.
Nu är kön borta, personalen mår mycket bättre och allt utan att ha ökat några resurser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Här har du fel Mathias, iaf i första halvan av påståendet.
Tyvärr är det nästan omvänt där. Argumentet att köer inte ökar (eller att antal anmälda brott inte ökar lavinartat) tas som bevis för att 'om vi bara finge lite extra resurser skulle vi kunna beta av körerna, och antalet ärenden som ligger och väntar'.
I avsaknad av andra reglermekanismer som prisbildning blir det kölängden som fungerar som regulator. Konstant kölängd betyder då bara övriga påverkande parametrar sammanlagt inte har ändrats (Där räknar jag in faktiskt och förväntat behov nu och när man är framme i kön, marginalkostnad för att stå i kön, förväntat utfall och värde när man kommer fram, produktionskonstand och -effektivitet, samt skatter, bidrag och subventioner jämte byråkratins egna behov och funktion).
Det innebär inte att din slutsats är fel. Helt uppenbart är det inte resurstillgång som förklarar köer och handläggningstider, snarare osund resursallokering och incitamentsstruktur.
Del två av ditt inlägg är nog också helt riktigt. Men jag ville belysa två sidor:
Dels skapar kön sina egna behov , sig själv och de problem den avser att ge köplats för, men dels funkar även kön som avskräckande för att minska den redovisade efterfrågan/behovet. Det är inte alltid lätt att avgöra hur dessa samverkar. Det enda man kan säga är att kölängd i sig är ett säkert tecken på dåligt fungerande marknad och reglerande mekanismer.
Under dom borgerliga åren 91-94 införde man vårdgaranti på ett fåtal diagnoser. Där fick landsing betalt för att behandla just dessa (även för andra landstings patienter), med först efter att de utförsts. Det påverkade drastiskt kösituationen till det bättre. Men det förvånande var inte att så skedde, det förvånande var möjligen att denna påtalgiga effekt förvånade så många.
Jag har ur Stockholms landsting från insatt och ansvarigt håll får höra att det är livsviktigt att vidmakthålla köerna från ett budget år till nästa eftersom man annars obönhörligen drabbades av budgetnedskärningar och ökade sparbeting. Så illa är det alltså.
Jag utgår från att du har läst Marcej Zarembas utmärkta artikelserie i DN för ca ett halvår sen om hur landstingssjukvården, köer och behov funkade i Jämtland. Den belyser ypperligt din poäng här. Han fick ngt prestigefyllt pris för det arbetet också.
Vad är det jag har fel i? Begriper inte din förklaring. Köerna varken ökar eller minskar, alltså är det fel på systemet, inte bristande resurser. Det är min poäng. Vad är din? =)
Min poäng är att köerna till att få köpa en Trabant i DDR (eller Moskovitch i Sovjet) var ungefär lika långa från år till år. Det bevisade inte produktionstakten egentligen var den optimala ...
Likaså om bostadsköerna till en 1:a i innerstan (Sthlm) är 18 år nu och var det även för 6 år sedan betyder det inte att systement egentligen är välbalanserat, men bara kommit lite efter.
För det var så jag läste ditt orsaksammanhang.
Felet du påtalar existerar, men kölängdens konstans är ingen idikator på att efterfrågevolymen är korrekt, bara möjligen att den är konstans.
Nu får du ha en bra sommar, jag tar ett break och njuter av lite ohöld kapitalism på annan ort!
Inget gnäll tack (från övriga) jag tänker betala för mig. Precis som man skall i den fria marknaden!
;-)
Mathias, ett förtydligande. Din slutsats i påståendet (nr 2) är korrekt: Systemet är bedrövligt, och inte pga av resursbrist.
Men köernas längd är inte beviset på att resureserna är är lagom på alla områden.
Exempel: Köerna (genomsnittstiden) för att få vår för
1) benbrott, och
2) gråstarr
är förvisso olika långa, men båda håller sig konstanta över tiden?
Betyder det att resursallokeringen för båda (och dem inbördes) är korrekt?
Nej!
Skicka en kommentar