Blair fick med Bush på att skriva av skulderna till de afrikanska länderna dock med motkravet att länderna reformeras och tar krafttag mot korruption. Jag vet inte exakt vad motkraven innehåller men de är extremt viktiga.
Skrivs skulderna bara av så öppnar det möjligheten för nya lån och så står vi där igen om några år. Men om regeringen är demokratisk och reformvänlig så finns det ingen anledning att de ska släpa på en blytung ryggsäck som de tidigare regeringarna skaffat sig.
Biståndet får gärna rikta sig till olika typer av direkta investeringar i vägar och kommunikationer. Inte bara till en klumpsumma som skickas till staten och som sedan försvinner i korruption och ineffektivitet.
Just korruption måste åtgärdas. Ett fungerande juridiskt system är extremt viktigt. Afrikanska bönder har ofta en del tillgångar i form av ett hus och lite land som de odlar. Men eftersom de på pappret inte äger något, så kan de inte heller låna med marken eller huset som säkerhet och får inte råd med nödvändiga investeringar som skulle effektivisera deras verksamhet. De är fångar i ett ineffektivt och korrupt system.
Skriv av skulder för demokratiska regeringar som tar krafttag mot korruption och ser till att landet får lagar som fungerar och ett system med lite byråkrati så det är lätt att starta företag. Skriv för guds skull inte av skulder för diktaturer. Det hjälper inte människorna som bor i de länderna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kan inte Sverige be att få sin stadsskuld avskriven på samma premisser ?
D.v.s att vi lovar att ta krafttag mot korruptionen.
Problemet med bistånd är att det ersätter ländernas egna investeringar i vad som är viktigt. Om man t.ex. ger bistånd till skolväsendet så kan landet dra ner på sina egna utgifter till skolan och bränna pengarna på Mercedes bilar istället. Hur än man vänder och vrider på det så är bistånd problematiskt. Det bästa, i Afrika i alla fall, skulla vara att länderna inriktar sig på att bli självförsörjande på grundläggande samhällsfunktioner, dvs fungerande jordbruk, egen förmåga att bygga infrastruktur o.s.v. I många av länderna subventioneras bl.a. mat vilket gör det olönsamt att bedriva jordbruk, det leder i sin tur att de importerar mat från EU, Canada eller USA. Problemet då är att dels minskar sysselsättningen och dels ökar beroendet på utlandet i områden de bör vara självförsörjande. Länder som Zimbabwe, Namibia och Sydafrika tvingades till en mer hälsosam bredd på sin industri pga av sanktioner, men det finns liknande lyckade exempel från t.ex. Japan och Taiwan, där välståndet byggdes upp runt en skyddad jordbrukssektor som sen beskattades för att ge pengar till investeringar i lätt och tung industri. Som det är nu så drabbas länder i Afrika dubbelt, dels så får de mat gratis (vilket sen säljs till under odlingskostnader) dels så får de kläder (från UFF eller liknande) gratis (vilket sen säljs till under tillverkningskostnader). Om det inte finns varken jordbruk eller lättindustri så blir det omöjligt för dem att resa sig ur fattigdom genom att öka sysselsättningen av befolkningen.
Instämmer med samtliga, speciellt forestridge =)
Anonym:
Jo precis, bistånd är inte oproblematiskt. Just därför jag tror det är viktigt att hjälpa med saker som har ett bestående värde. Att hjälpa till att finansiera lärare är ett exempel på något som visserligen kommer landet till nytta genom bättre utbildad befolkning, men risken är, som du skriver, att pengarna som staten sparar där går till andra onödiga utgifter. Bättre då att bygga skolbyggnader och annan typ av infrastruktur.
Skicka en kommentar