Professor Bo Rothstein skriver idag om politiseringen av forskningen och om regeringens senaste förslag som ytterligare stärker styrningen av universiteten och tystar kritiker.
Rothstein pekar på de förändringar som inneburit att regeringen utser universitetsstyrelserna och att de dessutom har en mycket stor påverkan över forskningen eftersom de gör forskningsstrategiska prioriteringar. Regeringen har också skapat flera politiskt styrda forskningsorgan som Institutet för framtidsstudier, Arbetslivsinstitutet, Brottsförebyggande rådet och Styrelsen för Europapolitiska studier.
Det senaste är det som föreslås i en forskningsproposition från regeringen. Stora och långsikta satsningar ska göras på olika forskargrupper, vilket säkert är bra. Men forskargrupperna kan själva inte ansöka om pengar, utan det gör de politiskt tillsatta universitetsledningarna.
Som Rothstein påpekar så går en politisk styrning inte till så att en ordförande pekar med en handen och lägger sig i den dagliga verksamheten. Men när en stor del av makten ligger hos politikerna så kommer forskarna anpassa sig. Det är mänskligt. Det är klart att chansen att få forskning som på något sätt skulle säga att fackens makt är för stor eller skadlig, minskar om ordföranden i universitetsstyrelsen är fackordförande, eller hur stora företag lyckas mjölka pengar ur kommunerna, om ordförande är ledare för ett stort företag - och forskarna är beroende av dessa för att överhuvudtaget få forska.
Det går naturligtvis aldrig att hamna helt rätt, men det måste finnas en maktdelning inom universiteten och det måste finnas en maktdelning mellan politiken och forskningen.
Intressant ska också bli att se, som Rothstein skriver, hur förre fp-ledaren Bengt Westerberg, numera ordförande i Vetenskapsrådet, ställer sig till proppen. Han beskrev själv en gång den här sortens utveckling med "de små stegens tyranni".
Dessutom gäller det att hålla koll på en eventuell ny regeringen 2006, så de inte fortsätter i samma spår och använder makten över universiteten för sina egna syften.
2005-05-08
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
> Det är klart att chansen att få
> forskning som på något sätt skulle
> säga att fackens makt är för stor
> eller skadlig, minskar om
> ordföranden i universitetsstyrelsen
> är fackordförande
Nå, att det är så vet vi ju redan, så det är ju inte direkt kritisk forskning. Problemet är nog snarare att folk "forskar" med skattemedel om sådana rena åsiktssaker. Det slår mig mer som en uppgift för "journalisterna" eller "oppositionen".
Jon: Isåfall skulle väl nästan all forskning inom de "mjuka fakulteterna" diskvalificeras som just åsiktssaker. Ekonomi, statsvetenskap, filosofi, stora delar av sociologi, med mera, har ju även politiska implikationer - och ligger påfallande nära politiska åsikter i hur argumentationen är uppbyggd - och det är ibland svårt att se var vetenskap slutar och åsikter tar vid (om man alls kan se skillnad). Tolkningsproblemet i sig är ju å andra sidan också något som det finns en vetenskap kring, och det borde finnas med i långt fler grundutbildningar än idag.
Men jag vill se en fri forskning i dessa ämnen trots att det gränsar mellan tyckande och vetande.
Förlåt om jag bryter in. Jag tänkte bara uppmana till att lägga in en bakgrundsbild av en blodig trottoar för att inte glömma vad den senaste skandalen handlar om och så den inte glöms i mediabruset.
En bild
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_9683905.asp
Också en lämplig bild:
http://www.dn.se/content/1/c6/41/22/41/prive003463.jpg
/B
> I såfall skulle väl nästan all
> forskning inom de "mjuka
> fakulteterna" diskvalificeras som
> just åsiktssaker.
Det stämmer. De flesta filfakämnen kan generellt klassificeras som antingen "tyckande" eller "underhållning".
> Men jag vill se en fri forskning i
> dessa ämnen trots att det gränsar
> mellan tyckande och vetande.
Varsågod. Du får göra vad du vill så länge du inte tänker tvinga mig att betala för det.
Skicka en kommentar