2005-03-20

Lärarutbildningen del II

Igår var det sossarna som skrev på DN Debatt om lärarutbildningen, idag är det folkpartiets tur. Förhoppningsvis kan det leda till en behövlig diskussion.

Tyvärr är folkpartiet lite snett ute i denna fråga. Problembeskrivningen är ganska bra, kvalitén på utbildningen är alldeles för låg och statusen för yrket likaså. Folkpartiet har hittat en undersökning som visar att utbildningstiden skulle kunna kortas med 30 procent om tempot var lika högt som på andra universitetsutbildningar. Den siffran kan jag gå i god för, den känns t o m för liten.

Men lösningarna folkpartiet presenterar är gammaldags, det finns inget nytänkande. De vill återgå till en utbildning där lärarna blir ämnesexperter men förmågan att förmedla kunskapen kommer i andra hand. Det spelar ingen roll om du är professor i matematik om du inte vet hur barn lär sig och hur du ska göra för att de ska lära sig. Då blir det katederundervisning, med rita på tavlan och föreläsningsstil. Värdelöst. Fullständigt värdelöst.

Lärare ska naturligtvis vara kunniga i sina ämnen, men de behöver inte vara experter. Däremot ska de vara experter på lärande. Det är här deras kompetens ska finnas, här statusen i yrket ska finnas. Lärare ska vara eftersökta på arbetsmarknaden för att de är experter på pedagogik.

Problemet med dagens lärarutbildningen är inte att lärarna blir för bra på pedagogik och för dåliga i ämnena, problemet är att de blir för dåliga i allt.

Folkpartiets arbetsgrupp föreslår nu att en person med ämneskompetens bara behöver 20 p pedagogik och 20 p praktik för att bli behörig lärare. Jag förstår behovet att få in arbetslösa med hög utbildning till läraryrket, men tyvärr innebär det just en rejäl statussänkning, som de påstår sig vilja motarbeta. Typ, vem som helst med en ämnesutbildning kan bli lärare.

Återigen - lärare ska vara kunniga i sina ämnen, men främst ska de vara experter i pedagogik. Vi har haft tillräckligt med katederundervisning i Sverige.

6 kommentarer:

Robert Nordman sa...

...och troligen är en medelväg både möjlig och nödvändig. Det finns en del ämnen som alldeles för få studerar till lärare i. NO-ämnen (både gymnasie och grundskola) är kanske det mest påtagliga. Jag kan se en lösning där man s.a.s "hyr in" någon som har ämneskunskapen i detta ämne, och i någon form samordnar praktik och anställning i just den/de skolor det handlar om. Pedagogiken läses då vid sidan av. Men en lärare av detta slag skall inte ha huvudansvar för en klass. Däremot finns det en del andra ämnen där en strikt ämneskunskap inte är viktig -- men då är det inte bara pedagogiken som är viktig. För att exempelvis ta religionsämnet: Här behövs en förståelse för hur det är att vara muslim, kristen (olika samfund), med mera, i Sverige och världen idag -- inte bara smacka på med historisk bakgrund och konstlade jämförelsebegrepp som finns i alltför många böcker.

Anonym sa...

Felet Fp gör är att de vill ha obligatorisk lärarlicens och inga obehöriga lärare trots dagens rätt usla utbíldning. Fram för privata alternativ och råkar de hitta en kompetent person utan rätt utbildning är det fel att lägga krokben.

Förslaget är ett försvar av gamla skrårättigheter åt ett skrå vars största merit lär vara att rösta på Fp.

/B
PS. Fin blogg.

Mathias Sundin sa...

Robert: Låter vettigt.

B: Håller inte alls med. Skulle du tycka samma sak om det gällde en läkare som ska operera dig? Visst läraryrket gäller inte liv och död, men det är väldigt nedvärderande att personer utbildning antas kunna klara yrket lika bra som en utbildad.

Om lärarutbildningen är riktigt bra och krävande, och de som går där blir kunniga i sina ämnen och experter i pedagogik och didaktik så kommer det bli självklart att någon utbildning inte ska jobba i skolan. En lärarlegitimation är också ett steg i rätt riktning.

Magnus sa...

Vad tycker du om att så många lärare klumpas samman i "grundutbildningen"?

http://westerstrand.blogspot.com/2005/03/allmn-lrarutbildning-eller-specifika.html

Mathias Sundin sa...

Jag är lite delad i den frågan, men börjar nog luta åt att det ska vara uppdelat nästan hela tiden. Vi läser nu allting tillsammans, men ibland blir det uppdelat eftersom vi som läser 180 p läser vissa ämnen som 140-poängarna inte gör.

De tycker ofta när vi läser tillsammans att nivån blir för hög, och vi tvärtom. Det finns en fördel i att se varandras utbildning och förstå varandras problem. Tanken är ju att vi ska jobba ihop i skolan. Men blir det för mycket blir kvalitén lidande.

Anonym sa...

Förlåt.

Förutsättningen för att jag skulle välja en utbildad läkare framför en outbildad är kompetens. Men det var ju en skandal med en outbildad läkare för et tag sen utan felbehandling.

Nu verkar det finnas kvalitetsproblem med lärarutbildningen. Min erfarenhet är att jag delade lägenhet med en lärarstudent under mina studier och jag kan jämnföra nedlagd tid. Leif Pagrotsky verkar också tycka att utbildningen inte håller kvaliteten. Därför känns en lärarlegitimation som att börja i fel ända.

Legitimation är också en form av skråtänkande vilket aldrig är bra. I en trevligt liberal värld skulle man hellre tänka sig att att man konkurrerar med lämplighet, engagemang och olika former av utbildningar.

/B