International Year of Microcredit

FN har döpt år 2005 till International Year of Microcredit, som en del av målet att halvera fattigdomen i världen till år 2015.

Fattiga människor är fattiga för att de inte kan bli rikare. Det låter väl ganska självklart? Ja, men varför? Till exempel hindrar tullar i rika länder de från att sälja sina varor till oss. Att ta bort tullar hör till de så kallade makrolösningarna, och de är viktiga.

Men nu koncentrerar sig FN på mikrolösningarna, som kanske är ännu viktigare.

Tillkomsten av detta år bygger en del på den forskning som den peruanske ekonomen Hernando de Soto bedrivit, och förklarar i boken The Mystery of Capital (eller Kapitalets mysterium på svenska, med förord av fd finansministern Allan Larsson).

Han har räknat fram att de fattiga visst har tillgångar, till ett värde av inte mindre än 9000 miljarder dollar. Problemet är att tillgångarna inte existerar i den ekonomiska världen, för dessa länder har för dåliga system för att hantera det. En bonde har kanske ett hus, ett par kor, en enkel plog och några verktyg, men han har ingen laglig rätt till dom. Därför kan han inte heller använda tillgångarna som säkerhet i ett lån för att köpa en bättre plog, som gör att han kan odla mer och sälja på marknaden. Han kan inte försäkra sig för om huset brinner ner. Han kan inte spara pengar. Han kan inte göra säkra överföringar för att beställa ett nytt verktyg.

Vad FN vill är att banker ska låna ut mindre belopp utan säkerhet, för det har visat sig att återbetalningsfrekvensen är mycket hög. FN vill också att dessa länder ska förbättra sina system så att de grundläggande finansiella tjänsterna kan existera.

I FNs broschyr om året berättas om en kvinna som först byggde upp en liten affär och sedan kunde låna pengar för att köpa en mobiltelefon som hon nu hyr ut till övriga bybor. Med närmaste vanliga telefon fyra km bort så blomstrar affärerna. Visserligen finns ingen el i byn, men hon laddar telefonen via ett bilbatteri.

Tänk vad mycket bra idéer och kreativa människor som hindras från att ta sig ur sin fattigdom alldeles på egen hand. Som vanligt ser vi västerlänningar ner på de fattiga människorna och tror att de mår bättre om vi ger dem lite mat, då får vi känna oss duktiga och generösa. Men de behöver inte få saker, de kan skaffa dem själva, bara möjligheten överhuvudtaget finns.

Mer att läsa på:
FNs sida för International Year of Microcredit
Financial Times - A little credit can go far
The Economist - Microfinance Small sums, big issue: The United Nations turns its attention to finance for the poor