Lars Leijonborg och Jan Björklund får Icke godkänt av mig för sin debattartikel i gårdagens DN. De försöker med det moderata tricket att få uppmärksamhet genom att klaga på sin egen politik. Den här gången reformen av skolan som genomfördes under de borgerliga åren på 90-talet.
Det finns ljuspunkter i folkpartiets skolpolitik och jag tror att den går hem bra i många väljargrupper, men det finns också riktiga mörka och bakåtsträvande delar. De klarar hyfsat bra att hitta svagheterna i dagens skola, men föreslår gammaldags lösningar - som inte är ett dugg liberala.
Ett bra exempel är följande två meningar:
"Alla elever klarar inte målen på samma tid."
Precis. Vi lär oss olika snabbt och borde ha möjlighet att gå igenom skolan på olika lång tid.
"Det är fel att det inte finns en stadieindelning med mål som ska ha uppnåtts i trean."
Så lösningen på det är en stadieindelning med ett tydligt mål efter tre år? Vad innebär det om en elev inte klarar målen i trean? Jo, att den eleven får gå om. Det är otroligt korkat sätt att ge elever olika tid för att lära sig. Att tvingas gå om en klass pekar ut en elev på ett fruktansvärt sätt. DUM I HUVET, står det i pannan på en sådant barn.
Ska vi då ta bort alla krav och bara gulla med ungarna så ingen blir ledsen? Nej, verkligen inte. Det är ännu värre.
Gör istället en helt målstyrd skola utan årskurser och stadier. Så fort du klarat av alla målen så är du klar. Det kan innebära att grundskolan till exempel tar sex år för vissa och tolv år för andra. Men ingen pekas ut på samma förnedrande sätt. För att det ska fungera praktiskt så kan vissa inskränkningar behövas göras, men inte speciellt mycket.
Leijonborg och Björklund skriver också om centrala test. Det låter bra för att kunna utvärdera elevernas kunskaper och jämföra dem med andra skolor. Men det innebär också en likriktning utan dess like. Den stora fördelen med nuvarande läroplanen är att den nästan tillåter dig att driva skolan hur du vill, bara elevernas når kunskapsmålen.
Skolans problem i dag beror inte på läroplanen, den beror på att skolorna inte utnyttjar sin frihet. Gör läraryrket mer proffsigt, ge rektorerna bättre utbildning, öka konkurrensen och ge skolorna tydliga krav och lite tid. Det tar ett tag att helt byta system.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tycker att du missar en sak när du skriver att en elev som går om får en dumstämpel i pannan. Den elev som slussas vidare högre och högre i årskurserna utan att klara av det får också en dumstämpel i pannan. Visserligen inte av skolan men av alla i klassen.
Vad kan vara värre än att gå i åttonde klass men inte kunna läsa ordentligt? Det spelar ju ingen roll om du är bra i matte eller biologi eller vad som helst - du förstår ju inte vad som står i de böckerna heller.
Att inrätta lågstadiet igen löser inte alla problem, men jag tror helt klart att det skulle vara bättre än som det fungerar i dag. Man ska dessutom komma ihåg att lärare och skolledningar inte tycker att det är kul att eleverna inte klarar sig. Med tydliga mål är det inte bara eleven som får en rejäl morot att göra vad som krävs för att klara målen, det får också skolan.
Men. Problemet är att det finns många saker man lär sig i skolan som inte låter sig formueleras i glasklara och tydliga mål (fråga en lärare som har försökt formulera betygskriterier). Därför är det nog inte så enkelt som att bara ta bort alla årskurser och låta elever bli klara när de har klarat alla mål. Det låter bra i teorin, men jag har svårt att se hur det ska fungera i verkligheten.
Tack för dina synpunkter Håkan. Kul med diskussion om det här.
Visserligen får elever som går vidare i systemet utan kunskaper också en dumstämpel. Elever i mitt system som går långsammare fram kan också sägas få en dumstämpel. Det är oundvikligt, men det går att mildra fallet.
Att tvinga en elev att gå om är iallafall det värsta. Att lämna sina kamrater och behöva läsa samma sak igen med yngre barn är väldigt förnedrande. Så förnedrande att det troligen inte kommer användas speciellt mkt av skolorna, och då tappar det dessutom sin effekt.
Du har en poäng att det finns andra saker barnen lär sig i skolan än det som står i kunskapsmålen. De lär sig att fungera i en grupp, att skolmaten är äcklig, att tjej- resp. killbaciller inte är farliga osv. I Jan Björklunds skola skulle de dessutom lära sig veta hut och lite disciplin!
Nej, men seriöst så visst är det svårare i praktiken än i teorin och det skulle krävas ett helt annat tänkande i skolan.
Men så svårt är det inte. Som elev får du en handledare som du planerar ditt lärande tillsammans med. Du ingår vid olika tillfällen i olika grupper. Varje år kan du ingå något som liknar en klass, som gör saker tillsammans, men inte behöver lära sig saker i samma takt för det. Jag ska utveckla det lite mer i nått inlägg framöver.
Kunskapsskolan är på god väg mot en sån här skola. Tyvärr är de begränsade av vissa regleringar i skollag och läroplan. Så det behövs inte fler regleringar, utan färre kombinerat med mer konkurrens.
Skicka en kommentar