2004-10-06

Illa. Jag mår illa.

Mycket är redan skrivet om Uppdrag gransknings program om vpk, så jag tänkte bara kort dela med mig av min egen reaktion.

Reaktionen, speciellt efter första programmet, är ett lätt illamående. Jag skojar inte, efter programmen kände jag en stor olustkänsla, ett fysiskt illamående. Jag har känt så en gång tidigare och det var efter en debatt med Svensk-Kubanska föreningen (som Lars Ohly är medlem i, vet jag nu). Dessa personer hyllar Fidel Castro och situationen på Kuba.

Det är inte så mycket åsikterna som ger mig illamåendet, mer själva personerna. Skulle vi få en revolution i Sverige och de här människorna fick makten, skulle det vara dom som skulle döda mig och mina vänner.

Deras egna personliga vinning överstiger allt annat. Om några måste dö på kuppen så kvittar det. Det jag känner från dessa människor är inte bara att de skulle kunna ge ordern att döda mig och mina vänner, de skulle mycket väl kunna hålla i vapnet.

Det ger mig kallar kårar, ett illamående och en otroligt vilja att se till så att de aldrig får makten.

Hårda ord. Ja, visst. Men det är precis så jag känner. Jag pekar inte fingret åt alla i vänsterpartiet, utan just denna klick av människor. Sen kan man ju fråga sig vilka som är mest skyldiga, människorna med de vidriga åsikterna, eller de som tittar på och inte gör något?

Inga kommentarer: