Borgerligt superparti

Jag har funderat lite på vad jag egentligen tycker om Lars Leijonborgs förslag att slå ihop ett par eller flera av de borgerliga partierna. Första reaktionen var ett klart nej, men jag har mjuknat lite.

Det skulle kunna vara en hyfsad idé om samtliga borgerliga partier slogs ihop, inte bara c+fp, eller fp+m. Visst skulle vi säkert då få lite avhoppare som bildade nya partier, men de skulle få svårt att komma in i riksdagen, iallafall på kort sikt. Fördelen med att inte ha fyra partier är att regeringsdugligheten inte ifrågasätts lika mycket. Många väljare tror jag resonerar så, att de inte alltid håller med sossarna, men de vet att de klarar av att styra landet. De är mycket mer tveksamma till om en borgerlig regering klarar av att hålla ihop, med all rätt.

Resurserna skulle också kunna fokuseras mycket bättre. Ett parti skulle automatiskt driva en tydligare linje mot sossarna och det skulle bli tydligare vad de själva vill. Nu spretar det ganska friskt.

Så visst är tanken ganska lockande, men samtidigt ändå inte, för var tar ideologin vägen. c, fp och m kanske kunde enas om någon slags liberalism, men var passar kd in. Kanske måste kd hållas utanför en sådan sammanslagning iallafall. Risken är då att vi får ett ganska stort konservativt parti och det blir svårt för det brogerliga partiet att uppnå majoritet iallafall.
Nu kan man visserligen inte beskylla dagens borgerliga partier att de vilar på någon riktigt tydlig ideologisk grund. Det blir gärna en hel del pragmatism, så skillnaden blir inte så stor. 

Jag säger inte helt nej till ett borgerligt superparti, men tycker ändå att mitt tidigare förslag är bättre. De borgerliga partierna sätter sig ner och löser de svåra frågorna som kan spräcka en framtida regering och tar fram en grundläggande ekonomisk politik. De kommer också överens om vilka profilfrågor respektive parti ska driva i valkampanjen. Därefter utser de en statsministerkandidat och tillsätter de tyngsta posterna i regeringen, en fyra-fem stycken, inte för många. Ministerposterna bör sammanfalla med de profilfrågor de tänker driva. En mini-skuggregering alltså.

Mot väljarna presenterar de sedan lösningen på de svåra frågorna, så ingen kan hävda att regeringen kommer att spricka direkt. De presenterar den grundläggande ekonomiska politiken och driver sina egna profilfrågor. De säger till väljarna att detta är grunden, den får ni oavsett vilket borgerligt parti ni röstar på. Men, ni kan också, till skillnad mot en sosseregering, välja inriktning på regeringen. Tycker ni familjepolitik är viktigt så röstar ni kd. Vill ni ha ett friare näringsliv röstar ni m. Och så vidare.

Socialdemokratin har samma spridning på åsikter som de borgerliga har. De finns de som nästan är kommunister och de finns de som är tydligt socialliberala. Peka på den åsiktsspridningen och säg att hos oss du genom din röst välja vad du tycker är viktigast. Det går inte hos sossarna. Där är det enbart maktspelet i toppen som avgör.