Zoran Lukic bestämde sig igår för att hoppa av jobbet (läs: fick foten) som Djurgårdstränare, och därmed tappar Allsvenskan sin största profil. Jag gillar Zoran. Han är aldrig rädd att säga vad han tycker, vara kaxig och rättfram. Han har ofta satt stenhård press på sina spelare, vilket kortsiktigt kanske har varit dåligt, men långsiktigt har det nog hjälpt dem mycket.
Vi svenskar verkar ha svårt att prestera under press. Är det ett nytt fenomen eller har det alltid varit så? Är det trygghetssamhället som har skapat det, eller var Hedenhös också så?
Hur som helst så behöver vi svenskar personer som Zoran. Hoppas han kommer igen snart, varför inte inom politiken?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar