2012-10-14

Varför gillar så få svenskar republikanerna?

Tar man den genomsnittlige svensken så står denne närmare demokraterna än republikanerna, så på det sättet är det inte konstigt att endast 4% skulle rösta på Mitt Romney och 79% på Barack Obama. Samtidigt är siffran 4% extremt låg, varför är det så?

Jag fick chans att fundera lite kring det här när jag besökte Fria Moderata Studentförbundet i veckan och pratade just om synen på republikaner i Sverige. Personligen har jag varit båda lägren. Fram till 2008 stödde jag enbart demokratiska presidentkandidater, men det året valde jag John McCain. I år står jag som en åsna mellan hötapparna och gillar inte riktigt någon av kandidaterna.

Siffran 4% känner jag är inte riktigt rimlig. Det borde finnas fler svenskar än så som åsiktsmässigt står närmre Romney än Obama. En del i förklaringen kan vara medias rapportering. Den har varit oerhört demokratfixerad. Skriver "har varit" eftersom jag tycker årets valrörelse bevakas mer balanserat.

Kanske kan en del i förklaringen vara vilka åsikter hos kandidaterna som medierna lyfter fram? Hos FMSF visade jag på exempel från valrörelsen för fyra år sedan, hur svenska medier beskrev Sarah Palin jämfört med Joe Biden.


I fallet Palin lyftes ofta åsikter fram, och då sådana som är främmande för många svenskar: nej till abort, nej till samkönade äktenskap och nej till stamcellsforskning. Kolla den här  presentationen, i DN, inför vicepresidentdebatten. Åsikter är i fetstil:

Sarah Palin är guvernör i Alaska sedan 2006. Innan dess har hon sysslat med lokalpolitik i den lilla staden Wasilla. Hon har en bakgrund i pingströrelsen och är motståndare till aborter, samkönade äktenskap och stamcellsforskning. Energipolitiken anses vara hennes starka sida, däremot är hennes kunskaper om utrikespolitik och ekonomi begränsade. 

Jämför den med presentationen om Biden. Inte en enda åsikt presenteras.

Joe Biden har 33 år i senaten bakom sig där han representerar Delaware, en av USA:s minsta stater. Han har två gånger försökt bli nominerad till det demokratiska partiets presidentkandidat. I senaten har han varit ordförande i justitieutskottet och är för närvarande ordförande i utrikesutskottet. Utrikesfrågor anses också vara hans starkaste kort.


Låt oss titta på DN:s beskrivning av VP-kandidaternas inför deras debatt i veckan. Presentationerna är rätt långa så jag har i huvudsak klippt ut de delar som behandlar åsikter, så läs gärna hela. Först Paul Ryan:

Ryan är en stark förespråkare för att statsapparaten ska krympa och kosta mindre.
Sitt budskap har han sammanfattat i en plan med titeln ”Path to prosperity” (Vägen till välstånd). Den är ett radikalt recept för hur det galopperande underskottet i statsbudgeten skulle kunna åtgärdas. Sänkta inkomstskatter men färre avdrag är en del. Kostnaderna för sjukvård i de två systemen Medicaid och Medicare ska minskas dels genom att mer betalas privat, dels genom att delstaterna tar över. Tankarna har gjort Paul Ryan till en hjälte inom den högerradikala Tea Party-rörelsen som låg bakom de republikanska framgångarna i kongressvalet 2010.
Till det bidrog också hans ihärdiga kritik av president Obama och dennes reform av sjukförsäkringen.
För Romney fanns det flera poänger med att välja Paul Ryan som sin parhäst. Som katolik och uttalad abortmotståndare antas Ryan tilltala den kristna högern mer än Romney. . 

Joe Bidens (läs som sagt gärna hela):

I huvudsak hade han ägnat sig åt två områden. Det började med kriminalpolitik, bland annat skydd för kvinnofriden, och 17 år som ledamot i lagutskottet. Från 1997 var utrikesutskottet Bidens hemvist. ... Exempelvis gick han ut och deklarerade sitt stöd för homoäktenskap innan Vita huset hade någon officiell linje. 
Efter att ha läst dessa två profiler från 2008 och 2012 är det svårt att veta vad Biden egentligen tycker om något. De skriver en hel del om hans erfarenheter, men inte vad han tycker.

Ponera att media gjorde tvärtom. I huvudsak bara redovisade republikanska kandidaternas bakgrund och erfarenhet och istället lyfte fram deras åsikter, med fokus på sådant som kan vara kontroversiellt i Sverige. Presentationen av Biden skulle då kunna se ut så här.

Vicepresident Joe Biden är en veteran inom amerikansk politik. Senator sedan 1970-talet, två presidentkampanjer och snart fyra år som USA:s vicepresident. Han är förespråkare av dödsstraffet och drev 1994 igenom en utökning av vilka områden straffet kan tillämpas inom, han försvarar rätten för vanligt folk att bära vapen och var fram till 2012 motståndare till att homosexuella skulle få gifta sig
Detta är Joe Bidens faktiska åsikter, jag hittar inte på något.

Min poäng är inte att svensk media borde göra tvärtom mot idag och positivt särbehandla republikanerna, utan istället behandla dom lika. Beskriv båda sidors åsikter på ett likvärdigt sätt.

Det skulle inte göra att det plötsligt blev 79% som stödde Romney istället, det finns nog en klar majoritet för Obama och demokraterna i det här landet, men det skulle ge en mer nyanserad bild.


5 kommentarer:

Ronie Berggren sa...

Väldigt bra poäng.

Jag håller även med om att svensk media faktiskt har blivit något mer balanserad. Jag har hängt med i svensk USA-rapportering sedan år 2000. Bush skildrades fruktansvärt onyanserat.

McCain lite bättre 2008 - i synnerhet fram mot hösten (men inte innan dess).

Och i år är man överlag ännu mer nyanserade än man var 2008. Svensk media rör sig således i rätt riktning.

Det stora problemet, i mitt tycke, är dock fortfarande att de aldrig framställer republikansk ideologi utifrån dess egna premisser och utgångspunkter, med påföljande resonemang för dessa premisser och utgångspunkter - och utan dessa blir republikansk politik obegriplig. Åtminstone här i Sverige. Men de steg som tagits är likväl steg i rätt riktning.

Niklas sa...

Saken är väl den att amerikansk politik ur ett europeiskt perspektiv, men framför allt ur ett svenskt perspektiv framstår som väldigt skruvad. Att det överhuvudtaget finns "extremkristna" libertarianer med framgång i toppolitiken är främmande för säkert 90-95% av de svenska väljarna.

Visst är bevakningen stundtals vinklad eller framför allt grund, men samtidigt är det klart att media väljer att lyfta fram det mest kontroversiella för att det har mer nyhetsvärde. Visst kan man lyfta fram Bidens kontroversiella åsikter som du gör, men detta är väl åsikter som Ryan i princip delar och således inget som skiljer kandidaterna åt?

Två saker som däremot är intressant och som inte kommer fram i svensk mediabevakning är konfliktlinjen elit kontra "vanligt folk" där många ser demokraterna som elitister och konfliktlinjen centrum kontra periferi. Om man skulle jämför motståndet mot Washington med motstånd mot Bryssel kanske det blir mer begripligt (trots många olikheter så klart).

Niclas sa...

Fast läser man Gelins bok "Den amerikanska högern" så blir man väldigt kritisk till Republikanerna, inte bara på basen av deras historia utan också för deras syn på fattiga, solidaritet med andra och deras värdekonservatism. Nu vet jag att Ronnie tycker man ska förstå Republikanerna utifrån deras egna utgångspunkter och premisser och det är möjligt att man skulle få en ökad förståelse för dem då men som person utgår jag också från mina egna perspektiv, min egen historia och mina egna etiska och moraliska övertygelser, dvs mina egna premisser. Då blir det tydligt att det Republikanerna representerar är mil från vad jag och förmodligen många med mig anser politiskt.

Mathias Sundin sa...

Har inte hunnit läsa den, men så kan det vara, det besvarar dock inte frågan om varför så få svenskar ogillar dom. De har inte läst boken och är in så insatta i partierna historia.

Miss I-Can-Do-It sa...

Det jag har att säga om din kommentar här är att amerikansk media är lika dålig vad gäller likabehandling mellan partierna som vad internationell media är. Den ende organisationen som verkligen öppet stöttar republikanernas åsikter är just Fox News. Övrig media i USA har en tendens att luta åt vänster och detta har Republikanerna klandrat amerikansk media för i några decennier nu.

Så Joe Bidens åsikter från gamla dar är inte heller något som amerikanska folket vet om. Fråga någon som bor i mycket demokratiska delstaterna Massachusetts eller Kalifornien så vet nog ingen om det du lyfter fram här.

Dessutom är han och Obama ganska tystlåtna (speciellt så jämfört med Amerikas extremhöger politiker som dom i TeaPartyrörelsen) vad det gäller åsikter om frågor kring abort och homoäktenskap. President

Obama yttrade sig inte till offentligheten om hans åsikter kring homoäktenskap förrän ett par månader sen. Gällande abort är dom värken för eller emot, utan säger bara att "kvinnor ska ha rätt att få bestämma själva över sin kropp". Alltså slipper de dra in personliga åsikter.