Han gjorde entré som vid ett State of the Union-tal, tog god tid på sig att hälsa publiken som fanns på båda hans sidor. Talet började segt, jag såg framför hur talet var spiken i kistan för hans kampanj, men det tog sig. Det tog sig rejält.
Inledningen var långsam. Han beskrev hur USA nu inte var allt det som folk hade hoppats på när de röstade på Barack Obama för fyra år sedan. Via månlandningen och Neil Armstrong gled han över i sin egen uppväxt i Michigan, och det var nu talet började ta sig.
Rösten stockade sig när han beskrev hur hans pappa varje dag hade lagt en ros på sängbordet bredvid hans mammas säng. Att det var så hon visste att han dött, när rosen en dag saknades. Det var ett starkt ögonblick, men han skyndade vidare från det lite för snabbt.
Sedan riktade han sig till kvinnliga väljarna, när han berättade om hur hans mamma ställt upp i senatsvalet och ställt frågan varför kvinnor ska ha mindre att säga till om.
Efter det återigen fokus på Obama: Man vet att det är något fel med president Obama, när du vet att den bästa känslan du hade var dagen du röstade på honom. Anledningen, menade Rommey, var att Obama inte hade någon erfarenhet från näringslivet. Jobb för Obama handlade om staten.
Han beskrev starten på Bain Capital. Hur han själv trodde på idén, men inte så många andra. Att han funderade på att be kyrkan om en investering, men kom på bättre tankar. Det var dåligt nog om han förlorade investerarnas pengar, "jag ville inte komma till helvetet också".
Därefter en upprepning av det inledande budskapet: Obama kan inte säga att ni har det bättre idag, än för fyra år sedan. Och så fokus på de löften han ger. Plan för att skapa 12 miljoner nya jobb, genom fokus på fem saker: energi, skola, frihandel, balansera budgeten, småföretagen (sänkta skatter, bort med Obamacare).
Hans kanske bästa oneliner var denna:
"Obama lovade få haven att sluta höja sig ... mitt löfte är att hjälpa er och er familj."
Till sist några minuter utrikespolitik: Cred till Obama för Osama bin Laden, men kritik för Iran, Israel Polen och den flexibilitet som Obama lovade president Putin efter valet.
Avslutningen var, liksom början, floskelfylld. Sånt där funkar bättre på amerikaner än på mig, men jag tyckte ändå dessa delar drog ner talet en del.
Inte ett lysande tal som får håret att resa sig på armarna, men sannolikt det bästa jag sett Romney leverera. Berättelserna om familjen, mamma och pappa mjukade upp honom rejält, och han ställde de avgörande frågorna till väljarna: har du det bättre nu än för fyra år sedan - och tror du att kommer ha det bättre om fyra år, med samma politik som nu?
Talet borde ha förmedlat mer optimism. Det fanns där i flera meningar och delar, men känslan nådde inte riktigt fram, inte till mig i alla fall.
Hur som helst, ett bra tal, som jag tror gjorde att många väljare känner att Mitt Romney är ett fullgott alternativ. En seriös kandidat som definitivt duger som president. Och till slut, en människa, inte en politisk robot.
Nu väntar vi med spänningen på president Obamas tal om en vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar