I New Yorks 23:e distrikt höll demokraterna ställningarna. Den republikanska kandidaten hoppade ju av under helgen och stödet gick till en konservativ kandidat från ett tredje parti. Opinionen var osäker och Bill Owens (D) seger blev knapp, 48-46.
Det blev även en förvånansvärt knapp seger för borgmästare Bloomberg i New York, tidigare republikan men numera oberoende, med 51-46. I opinionen har han lett stort, men visserligen tappat något på slutet.
I Kaliforniens 10:e distrikt blev det som väntat demokratisk seger, John Garamendi (D) ser ut att slå David Harmer (R) stort, 55-40, när 50 procent av rösterna räknats.
11 kommentarer:
Kan inte riktigt förstå hur man kan se det som att demokraterna höll ställningarna i NY-23? Förlorade inte republikanerna platsen? Delar av distriktet har inte varit representerat av ett annat parti än republikanerna i 159 år (och då röstades det på whig), nu finns det bara två distrikt med sådana områden kvar. Owens leder nu 49-45, en hyfsat övertygande seger alltså.
Utgången från CA-10 innebär att distriktet nu skickar en mer liberal kandidat än den som tidigare representerat distriktet.
I de båda guvernörsvalen så handlade det om lokala frågor, och utifrån exitpolls så visar det sig att Obama inte hade någon påverkan. Och Christie säger att han ser fram emot att få arbeta med Obama.
Den stora vinsten för republikanerna är nog att de nu kontrollerar guvernörsposten i Virgina, då gränserna för distrikten till representanthuset kommer att ritas om 2011.
Läredomen från valen för republikanerna borde vara att för en republikansk comeback så skall man gå mot mitten.
(O)lyckligtvis så verkar en hel del av dem inte fatta det. Dödsmarschen fortsätter med Crist som nästa måltavla. Hoffman var väl inte tillräckligt åt höger?
"Höll ställningarna" som i att där fick inte republikanerna samma framgångar som i guvernörsvalen.
Valet är alltså ett framgångsval för republikanerna som parti? Det handlar inte bara om lokala val? En början på en republikansk comeback? En knäpp på näsan för Obama? Rubio 2010?
Om det nu bara fanns något att basera det på.
Obama är fortfarande populär bland de som valde bort demokrater i Virgina och New Jersey. Den ende kandidaten som baserade sin kampanj på opposition mot Obama och Pelosi förlorade och knappt var det inte. Den ende kandidaten som lovade att stödja Obama och Pelosi (CA-10), vann stort.
De två republikaner som vann, gjorde de inte genom att attackera Obama eller Pelosi, de gick mot mitten. Hade de drivit samma kampanj som Hoffman så hade de förlorat också. Istället så sa de nej till Palin.
Hm, jag vet inte riktigt blogginlägg du har läst, men det kan inte ha varit mitt. Inlägget börjar med två tunga republikanska framgångar, och sedan skriver jag om en där demokraterna höll ställningarna och inte förlorade. Det är så det ska läsas och tolkas, inte på något annat sätt.
Hade Hoffman vunnit i NY-23 så hade ett distrikt som tidigare representerades av en republikan nu representeras av en konservativ politiker som skulle ha tillhört den republikanska gruppen, vilket inte hade inneburit en förändring i maktbalansen.
I och med att en demokrat vann så har demokraterna vunnit en plats, en konservativ demokrat har blivit vald, men trots allt en demokrat. Den demokratiska majoriteten är större än den var innan valet.
Demokraterna höll inte sina ställningarna, de avancerade framåt. Republikanerna klarade inte av hålla sina ställningar i ett distrikt som 2008 röstade 65-35 för republikanen. (Ett distrikt som är mer konservativt när det gäller kongressval än presidentval.)
Och det vill du beskriva med att "Demokraterna höll ställningarna"?
Jag kan bara förstå det om den som skriver det tror på att republikanerna är på väg tillbaka och att vad vi nu ser är att väljarna säger nej till Obamas politik. Gör du det? Har inte sett någon som tyder på det, inklusive gårdagens resultat.
Om en armé vinner mark så rapporteras inte det som att de höll ställningarna, och speciellt inte om var i underläge och förväntades förlora.
Två val till den nationella kongressen och tre val på delstatsnivå. Demokraterna vann de första två och republikanerna (inklusive en oberoende republikan) de tre sista. I vilka av valen kan lokala frågor spelat roll och i vilka av valen kan nationella frågor spelat roll? Kan Corzines tid i Goldman Sachs ha spelat roll?
Jag upprepar: "Hålla ställningarna" syftar till första stycket i inlägget, i n g en t i n g annat.
Om det redan inte är uppenbart så tycker jag att beskriver vad som hänt något underligt. En annan är att Cristies segermarginal (4,3 procentenheter) är hyfsat övertygande medans Owens (4,3) och Bloombergs (4,6) är knappa?
Men nu tänker jag släppa den här tråden.
Jag kan förstå att du uppfattar som du gör när du läser, men det jag inte förstår är varför du inte kan ta till dig av min förklaring hur jag menade. De syftningar du gör är inte de jag menade, ändå fortsätter fortsätter du bara att tolka på ditt eget sätt.
Nu hittar du också på saker jag inte skrivit.
Jag har inte skrivit om en segermarginal för Owens på fyra procent och kallat den knapp, utan två. Det var vad som gällde när jag skrev inlägget. Att det senare ändrats är väl lite märkligt att anklaga mig för.
Angående Bloomberg så skrev jag "förvånsvärt knapp seger" och nyckelordet där är förvånansvärt, eftersom han tidigare ledde han med mycket mer - vilket jag också beskriver i meningen efter.
Ang. New Jersey så skriver jag att det var hyfsat övertygande jämfört med hur det var i opinionen innan valet, där det var dött lopp.
Kan inte låta bli.
Du kanske borde vänta på att skriva om segermarginalen innan den var klar? Missade du att alla röster inte var räknade? Eller gardera med ett "ser ut" om man inte har tid att vänta eller inte planerar att uppdatera?
Om segermarginalen för Bloomberg kan beskrivas som "förvånadsvärd knapp seger" på grund av vad han ledde med tidigare, vad skulle man då beskriva Owens seger med? De två senaste undersökningar gav ju som du skrev Hoffman ledningar på 5 och 17%.
NY-23 var den stora överraskningen bland de fem valen. McDonnell och Cristie har lett sedan länge, även om det såg ut som Corzine var på väg tillbaka, Bloombergs seger var också solklar även om den blev mindre än väntad och även om republikaner hade hoppats på ett annan utgång i CA-10 så vann Garamendi. NY-23 var också valet där konservativa skulle sätta ner foten och visa Obama.
Håller du inte med om det?
Och det valet beskriver du med att "demokraterna höll ställningarna" och att "segern blev knapp". Läs den biten isolerat, eller bara posten isolerad. Det låter mer som om demokraterna knappt vann ett distrikt som de redan höll än att demokraterna vann ett republikanskt distrikt som inte har rösta på annat än republikaner i 159 år.
Corona: Du kanske borde sluta hitta på vad jag skriver? I förra inlägget visade jag på tre fel av tre möjliga i det du skrev. När jag förklarar eller visar att du har fel upprepar du antingen bara eller går vidare till något nytt. Lägg ner nu. Läs en annan blogg eller ännu bättre - starta en själv!
Vad synd då att du inte klarade av att använda dig av punkt 3 när du bedömde Owens seger. Dvs att han gått från att ligga under (ordenligt enligt en av de sista undersökningarna) till att vinna. Sett till det så hade man ju inte kunna kallat segern knapp.
Att beskriva valet i NY-23 utifrån demokraten är dock att vara fel ut från början, det var ett säkert distrikt för republikanerna innan utsocknes konservativa republikaner fick för sig att tvinga ut kandidaten som hade valts av GOP i NY, de som visste vilken kandidat som hade chansen att vinna. De väljare som stödde Hoffman hade röstat på Scozzafava eller stannat hemma, de hade aldrig röstat på Owens.
Utan det hade Owens aldrig vunnit.
Det är en svidande och onödig förlust för republikanerna. I och med det så har demokraterna vunnit all fem specialval till representanthuset.
Det är det viktigaste från valet, att utrensningen ledde till ett misslyckande och att den kommer att fortsätta. Med Crist i Florida, Fiorina i Californien, Snowe i Maine, Kirk i Illinois, och med Castle i Delaware.
Skicka en kommentar