The New Republic fortsätter med sina högintressanta inblickar i olika kampanjer. Nu har de lyckats övertala över ett dussin medarbetare till Hillary Clinton att anonymt tycka till om vad som gick snett i kampanjen - What Went Wrong?
En person skickade in en lista över vad som gick fel, den börjar så här:
1. Patti
2. Solis
3. Doyle
Patti Solis Doyle var kampanjmanager men byttes ut i februari. En annan lista börjar så här:
1. Mark Penn
2. Mark Penn
3. Mark Penn
Penn var chefstrateg i kampanjen tills han blev degraderad efter att det kommit fram att han jobbat med ett frihandelsavtal åt Colombias regering samtidigt som Clinton jobbade mot det.
Något som i min mening verkar vara ett avgörande misstag är detta. Även om det nödvändigtvis inte behöver ha och göra med Harold Ickes:
"Harold Ickes's encyclopedic understanding of the proportional delegate system was never operationalized into a field plan. The campaign inexplicably wrote off many states entirely, allowing Obama to create the lead of 100+ delegates that he has today. Most notably, we claimed the race would be over by February 5, but didn't devote any resources to the smaller states that day and in the weeks that followed, allowing Obama to easily run up margins and delegate counts on the cheap--the delegate margin he will win by."
En annan miss var denna:
"Mark Penn and Mandy Grunwald dismissed the possibility of youth turning out heavily in Iowa for Obama, saying on the record after the Jefferson-Jackson dinner, 'They don't look like caucus-goers.'"
Men som Marc Ambinder påpekar, det var ett misstag som alla kampanjer förutom Obamas gjorde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Intressant att ingen skyller på den ytterst ansvarige, dvs mrs C och eller hennes ideologi. Kan det vara så att hennes "supportrar" är så förblindade av henne att de absolut inte kan finna ett enda fel på HENNE eller hennes POLITISKA UPPFATTNINGAR?
Om så är fallet är mrs C än mer tragisk än vad vi först trodde.
I artikeln tas en del kritik mot Clintons upp, båda två.
Två ord: "Super Tuesday"
Clinton och hennes kampanj trodde att de efter supertisdagen skulle ha ett stort försprång i antalet delegater, ett försprång Obama inte skulle kunna utplåna. De planerade aldrig för en kamp efter supertisdagen, så de brände sina resurser tidigt.
Denna strategi hör givetvis samman med Clinton-kampanjens tro på Hillary som en självklar demokratisk presidentkandidat detta år, en tro som åtminstone fram till Iowa understöddes av medierna.
Skicka en kommentar