Jag kritiserar ofta svensk media för deras obalanserade rapportering om amerikansk politik. En annan som också gör det är Joakim Nilsson. För några dagar sedan skrev han i Expressen om det. Mycket läsvärt!
Det var trevligt att läsa. Själv har jag kommit till insikt att jag gillar republikanerna mycket mer än jag någonsin trott, efter nästan två år i amerikanska södern.
Att jag inte anser mig höger enligt högervänsterskalan ställde till det för mig i början men nu tror jag att jag får säga att i och med att jag visar mig vara tämligen konservativ (som i ordets rätta bemärkelse) är republikanerna attraktiva. Det klart, ska jag fokusera på dom där [fyra-sex] väldigt viktiga frågorna är jag inte hemma hos dom ännu men som sagt, det var det där med nyansering?! Dessutom är det mer än fråga om delstatsvariation än "demokrat=god, republikan=evil"...
Jag tror att SVT skulle tjäna på att göra lite mer "öppen" journalistik när man säga "journalist A och B håller på varsin kandidat" och sen fick dom säga vad dom tyckte om sin kandidat så vet man hur vinklade dom är?!?!
att partiskheten skulle vara okej om den redovisas är väl i och för sig sant men om den så att säga utgår från svenska förhållanden, vad lär vi oss då om förhållanden i utlandet?? Sedan så finns det ju problem med den information som statens våldsmonpol tvingar oss att ta del av, SVT och SR. FOX-TV är ju ett under av opartiskhet gentemot dessa vänstermegafoner.
Svenska medier har mycket riktigt alltid uppvisat en dragning vänsterut, men än så länge är det nog svårt att de gjort det. Att de ägnat mer tid åt det demokratiska primärvalet är naturligt, som den föga vänstervridne Roland Poirier Martinsson skrev i vintras om de första primärvalen: I mötet mellan Hillary och Barack finns så många konflikter att det är svårt att sortera dem: svart mot vit, man mot kvinna, ung mot gammal, etablissemang mot utanförskap, poesi mot prosa, ond mot god, och så vidare. Varför ska man då skriva om en bunke tradiga gubbar? Jag ser inget politiskt i detta.
Just nu finns konflikten bara i det demokratiska lägret, vilket gör att man rapporterar om det. Jag tror man gör klokt i att vänta till efter konventen (då det verkligen gäller) med att bedöma svensk bedömning denna gång.
Förutom att vara partisk är svensk utrikesrapportering riktig undermånlig. Den här bloggen ger bättre information och analys än någon svensk "gammelmedia".
För att ta ett annat exemepel: när jag får bättre information om det danska valet via fransk- och engelskspråkig media är det något som är allvarligt fel...
5 kommentarer:
Det var trevligt att läsa. Själv har jag kommit till insikt att jag gillar republikanerna mycket mer än jag någonsin trott, efter nästan två år i amerikanska södern.
Att jag inte anser mig höger enligt högervänsterskalan ställde till det för mig i början men nu tror jag att jag får säga att i och med att jag visar mig vara tämligen konservativ (som i ordets rätta bemärkelse) är republikanerna attraktiva. Det klart, ska jag fokusera på dom där [fyra-sex] väldigt viktiga frågorna är jag inte hemma hos dom ännu men som sagt, det var det där med nyansering?! Dessutom är det mer än fråga om delstatsvariation än "demokrat=god, republikan=evil"...
Jag tror att SVT skulle tjäna på att göra lite mer "öppen" journalistik när man säga "journalist A och B håller på varsin kandidat" och sen fick dom säga vad dom tyckte om sin kandidat så vet man hur vinklade dom är?!?!
att partiskheten skulle vara okej om den redovisas är väl i och för sig sant men om den så att säga utgår från svenska förhållanden, vad lär vi oss då om förhållanden i utlandet?? Sedan så finns det ju problem med den information som statens våldsmonpol tvingar oss att ta del av, SVT och SR. FOX-TV är ju ett under av opartiskhet gentemot dessa vänstermegafoner.
olof den andre
Det är inte bara public service nyhetsredaktionerna som näst intil sturntar i den republikanska kandidaten. Det gör ALL svensk media
Svenska medier har mycket riktigt alltid uppvisat en dragning vänsterut, men än så länge är det nog svårt att de gjort det. Att de ägnat mer tid åt det demokratiska primärvalet är naturligt, som den föga vänstervridne Roland Poirier Martinsson skrev i vintras om de första primärvalen:
I mötet mellan Hillary och Barack finns så många konflikter att det är svårt att sortera dem: svart mot vit, man mot kvinna, ung mot gammal, etablissemang mot utanförskap, poesi mot prosa, ond mot god, och så vidare. Varför ska man då skriva om en bunke tradiga gubbar? Jag ser inget politiskt i detta.
Just nu finns konflikten bara i det demokratiska lägret, vilket gör att man rapporterar om det.
Jag tror man gör klokt i att vänta till efter konventen (då det verkligen gäller) med att bedöma svensk bedömning denna gång.
Förutom att vara partisk är svensk utrikesrapportering riktig undermånlig. Den här bloggen ger bättre information och analys än någon svensk "gammelmedia".
För att ta ett annat exemepel: när jag får bättre information om det danska valet via fransk- och engelskspråkig media är det något som är allvarligt fel...
Skicka en kommentar