2008-01-24

Ditt och datt

John McCain har blivit endorsad av gamla general från det första Gulfkriget, Norman Schwarzkopf.

Tidigare presidentkandidaten Duncan Hunter endorsar nu Mike Huckabee.

Samme Huckabee skalar ner sin kampanj i Florida där han ser tämligen chanslös ut. Hur han ska vinna den republikanska nomineringen blir allt svårare att förstå. Han har inte pengar att tävla i tillräckligt många delstater som röstar den 5 februari och kan inte räkna med några större framgångar då. Men en vicepresidentnominering kan han mycket väl ha kampanjat sig till.

NY Times kör en artikel om Rudy Giuliani där de beskriver hur han eller hans administration gav igen på olika personer som gjorde saker ogillades under hans tid som borgmästare i New York.

Stu Rothenberg funderar på potentiella problem framöver för John McCain och om Rudy Giuliani har någon chans att återta front runner-positionen. Han påpekar att McCains stöd i South Carolina inte var större än år 2000 då han förlorade. Skillnaden var att motståndet nu var mer splittrat på flera kandidater än då. Om Giuliani skriver han:

"Giuliani’s star dimmed during the first half of January, not because he committed a gaffe but because he made himself irrelevant. When he becomes relevant at the end of January, both voters and the national media will once again turn to Rudy, and that’s when he’ll have his shot."

3 kommentarer:

Peter sa...

Stuart Rothenbergs artikel där citatet återfinns är ju en vecka gammal.

Realiteten för Giuliani idag är ju att varken väljare eller den nationella median har återvänt till honom. Såvida vi inte räknar negativa artiklar, för det får han tack vare alla opinionsundersökningar som duggar tätt.

Och eftersom Giuliani till skillnad från Romney inte har några planer på att använda egna pengar så kommer han ha lika stora problem som Huckabee när det gäller femte februari.
Huckabee må vara intresserad av att fortsätta för en möjlig vicepresidentskandidatur, Guiliani är det inte, för stort ego.

Dock för de som fortfarande tror så rekommenderar jag som sagt Intrade.

Anonym sa...

Intressant att läsa Dick Morris analys av Clintons kampanjstrategi. Morris har varit en av Bills närmaste män och känner väl Clintons tänkande. Morris hävdar att Bills härjningar i kampanjen syftar till:

1. att se till att alla angrepp riktas mot honom istället för mot Hillary. Bill agerar "skydd" och styr undan kritik mot Hillary, likt det röda täcke som skyddar matadoren från tjurens horn.

2. att skapa rubriker för att tränga undan Obama från allt viktigt mediautrymme. Här spelar det ingen roll om det är negativa, neutrala eller positiva rubriker, bara det är rubriker som stjäl mediautrymme.

3. att spela raskortet, dvs. genom sitt intensiva gräsrotskampanjande i SC visa att de svarta som grupp nästan mangrant röstar på Obama, vilket ska tagga vita väljare att svara med att som grupp mangrant rösta på Hillary.

/M. Rosendahl

Tobias Levander sa...

Jag vet inte om NYT-artikeln bjöd på något nytt, i synnerhet då den kommer från en källa som av Giuliani-beundrare alltid anses suspekt. Den understryker dock hur egocentrerad, auktoritär och allmänt obehaglig Giuliani är.
Den extremt hårdhudade Giuliani var precis vad NYC behövde i mitten av 90-talet, men efter några år blev det för mycket. Avskedandet av den utomordentliga polischefen Bill Bratton kan bara förklaras med att Giuliani ensam ville ha beröm för nedgången i brottslighet i staden och under sin andra ämbetsperiod ökade Giuliani polisens effektivitet och sin egen impopularitet genom att sätta dit vanligt folk för att ha slängt skräp på gatan eller ha åkt tunnelbana utan giltig biljett.
Hans värdiga och imponerande agerande under 9/11 kan kontrasteras mot hans oförmåga att göra något mot en eventuell terrorattack när han hade chansen. Han ville inte ens ge brandkåren ny kommunikationsutrustning, trots att den var undermålig, vilket visade sig förödande när det var allvar.
Giuliani skryter ofta om vad han åstadkommit. Han har genomdrit "23 skattesänkningar" trots att han från början motsade sig 6 av dem (och de flesta är små). Han har vid upprepade tillfällen ljugit om överlevnadschanserna för hans prostatacancer i Storbritanniens hälsovårdssystem gentemot det amerikanska. Det är bara början. Rudy Giuliani bör inte bli USA:s president.