Trots en välfylld kampanjkassa (sedan 2004) på 13-14 miljoner dollar väljer John Kerry att inte försöka bli president igen. Hade han inte gjort bort sig i slutet av valrörelsen i höstas tror jag nog beslutet hade tippat över åt andra hållet. Han ses nu av många som en tämligen patetisk figur och bevarar en del värdighet genom att låta bli att försöka igen.
Rapporter säger också att han insåg att han inte skulle ha kapital nog att ge sig in i leken på allvar. De stora givarna och insamlarna har redan signat upp för Obama, Clinton och Edwards.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Få är väl de anständiga människor som begråter ärkeopportunisten herr Kerrys avsteg från kampanjen. han blir nog aldrig president, helt och hållet på grund av sin ryggradslöshet. Det där dåliga skämtet var antagligen bara en katalysator som fick det amerikanska folket att inse hans brister som ledare. Europeisk media lär väl även i fortsättningen basunera ut hans hypotetiska seger, om han hade ställt upp, eller i alla fall om något helt annat land, till exempel Myanmar, hade fått rösta i valet. Vi minns ju alla den där vallokalsundersökningen för 2004, i teoretiska europeiska jordbrukssubventionerade valstugor på den franska landsbygden, där ovan nämnde herr Kerry förutspåddes en jordskredsseger, en åsikt man menade att även amerikanerna var tvungna att dela. Om Hillary Clinton lyckas ducka för Michael Moore-vänsterns gatstenar, känns det i alla fall som om vänstern får en förhållandevis trovärdig kandidat jämfört med de två senaste. Om inte annat så kan man förmoda att hon utan onödiga eftergifter till det pacifistiska Europa, skulle kunna överbrygga den otroliga klyfta som uppstått mellan världens två mäktigaste regioner. Det vore också, på något sätt, väldigt häftigt med en kvinnlig president och en svart vicepresident, för att visa europeisk tyckarelit att inte bara vita, kristna män tillåts inträde i maktens korridorer, blablabla. Men givetvis håller vi en särskilt hög fana för John McCain, den coolaste presidentaspiranten sedan de som kom ur det stora krigets dagar. Vid hans sida borde allas vår Condi Rice stå!
Tanka för övrigt helt gratis ner första kapitlet i vårt liberala verk på följande adress: http://germania.blogg.se/210107165124_kapitel_1_herr_leijonmaahn.html. Mycket nöje! Niklas Elert och Jonas Sigedal.
Skicka en kommentar