Demokratiernas Förbund

Igår satt jag och tittade på öppningen av FNs toppmöte där FN firar 60 år. På ett sätt är det fantastiskt att där sitter Rysslands Vladimir Putin, Israels Ariel Sharon och USAs George Bush och ett 160-tal andra stats- och regeringschefer för att komma överens om vilket håll vi vill gå i världen. Den bilden är stark och jag tror att den är avgörande för det starka stöd som FN har, inte minst här i Sverige. Men bilden gör också att vi har svårt att se verkligheten bakom det rosaskimrande. Verkligheten är en enorm, politiskt styrd byråkrati. En byråkrati som uträttar mycket gott runt om i världen, men som också slarvade bort ett antal miljarder som skulle gått till mat till svältande irakier.

När jag tittade ut över de samlade länderna och deras ledare, blev jag plötsligt övertygad om att ett Demokratiernas Förbund är nästa steg. För i den salen sitter ett stort antal diktatorer och representanter från länder där folk torteras, dödas och lemlästas för sina politiska övertygelses skull. Och de är inte bara representerade, de sitter i säkerhetsrådet, de sitter i utskottet för mänskliga rättigheter. Om man bara ser den bilden är den plötsligt inte lika rosaskimrande. Tänk istället Sveriges riksdag som öppnade i tisdags. Tänk att 100 av 349 ledamöter kommer från ställen i landet där inga fria val råder, där de som råkar tycka fel sak torteras och förföljs. Tänk sedan att alla dessa ledamöter skriver under en motion om mänskliga rättigheter i hela Sverige och sedan åker hem till sitt valdistrikt och spöar skiten ur de som använder sig av rättigheterna. Hur hög trovärdighet skulle riksdagen ha då?

För att ett förbund med enbart demokratier som uppfyller de grundläggande mänskliga rättigheterna skulle fungera så måste det finnas något att locka med. Och det bästa brukar vara ekonomisk vinning. Inom förbundet råder t ex total frihandel, är man medlem har man tillgång till en enorm helt öppen marknad. Processen när någon ska bli medlem kan till stor del påminna om den process som länder genomgår inför ett EU-medlemskap. En av EUs större förtjänster är att de har blivit väldigt skickliga på att hjälpa blivande medlemsländer att bli stabila demokratier med allt vad det innebär. Detta förbund ska inte bli något nytt EU, men det fungerar som ett bra exempel.

Ett demokratiernas förbund skulle kunna agera med helt annan trovärdighet och vi skulle plötsligt ha gjort klart vad som är okej och vad som inte är okej. En tydlig moralisk markering som världen skulle må gott av.

Detta inlägg finns också publicerat på Captus Blogg.