2005-09-28

2008: Hillarys svåra balansgång

Dick Morris jobbade nära Bill Clinton under många år och har nu efter presidentåren och en egen skandal med en prostituerad försörjt sig en del på att just skriva om familjen Clinton. Dick Morris är en mycket skicklig politisk strateg och var arkitekten bakom Clintons triangulering som fick honom återvald 1996.

Hur som helst, nu analyserar han Hillary Clintons balansgång mellan mitten och vänster. Efter valet förra året så har Hillary börjat kliva högerut genom att tydligt stödja Irak-kriget, även om hon kan kritisera hur det sköts. Hon är också en hök i kriget mot terrorism. Men sedan dess har antikrigsrörelsen fått ny fart och också fått en symbol att samla sig runt i Cindy Sheehan som bl a campade utanför president Bushs ranch i Texas.

Morris menar att detta har tvingat Hillary att betona sin vänsterposition, nu genom att motsätta sig John Roberts som chefdomare, trots att han inte verkar vara så farlig ur vänstersynpunkt. Hon har också hårt kritiserat Bush över hanteringen efter orkanen Katrina.

Om hon upplåter för mycket plats till vänster så kommer det att dyka upp en kandidat som intar den platsen, och är hon för mycket åt vänster så kommer hon inte kunna vinna valet 2008.

En person som börjat röra på sig är förre vicepresidenten och presidentkandidaten Al Gore. Han kan mycket väl komma att inta positionen till vänster om Hillary och attackera henne därifrån. Spännande!

1 kommentar:

Robert Nordman sa...

Att låta någon ta platsen till vänster kan ju också vara taktiskt väldigt rätt. I primärvalen kan då många tänka att de vill få fram den kandidat som verkar valbar, och då vet de att någon för långt till vänster inte funkar.
Svagheten med den strategin är naturligtvis att då blir svårare att försvara sig när man attackerad för att vara för långt till vänster under själva presidentvalskampanjen.

Jag tror fortfarande att det mest intressanta spelet under primärvalen blir att se vad som händer med republikanerna. Alldeles oavsett om Giuliani som en "perfekt mittkandidat" (som han då lätt skulle kunna målas upp som) skulle kamma hem den republikanska nomineringen så kan det bli ganska uppslitande runtomkring; inklusive senat- och kongressval.

Valet nästa år är intressant av samma orsak. Om vi får se en "republikansk-libertariansk attack" (Gingrich-stil, helt enkelt) om att partiet börjat bli för styrande av folks liv redan där så är jag säker på att splittringen blir djup två år senare.