2005-08-23

Krig och ideologi

Håkan Jacobsson verkar tro att jag förespråkar pragmatism när tidigare dissade Staffan Werme för hans stora mängd floskler på landsmötet. Jag skrev och upprepade vad Carl B Hamilton sa i debatten med Werme att "världen kanske inte är så enkel".

Visst jag kan förstå att Håkan tolkar det som pragmatism, men mitt ställningstagande att det är ibland är rätt att gå i krig är högst ideologisk. Jag tycker det är en moralisk riktighet och en skyldighet att angripa länder som begår brott mot sina invånare och befria dessa. Pragmatismen kan möjligen finnas i att jag förstår att det inte möjligt att anfalla alla sådana länder och införa demokrati överallt på en gång.

Inte heller förespråkar jag krig som enda lösning eller första lösning.

7 kommentarer:

Albin sa...

Jag tycker det är en moralisk riktighet och en skyldighet att angripa länder som begår brott mot sina invånare och befria dessa.

En global civilkuragelag a la KD?

Bulten i Bo sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Bulten i Bo sa...

Ska exempelvis personer som bor i Fallujah ha något inflytande om huruvida den av dig påtvingade "demokratin" är värt priset av deras sönderbombade stad?

Eller är det så att rätten att få utsätta de irakiska barnen för bombningar, den tar sig de folkparitistiska tangentbords-generalerna utan att överlägga med de tilltänkta offren?

daniel. sa...

För 60 år sen sade man:
"Ska exempelvis personer som bor i Dresden ha något inflytande om huruvida den av dig påtvingade "demokratin" är värt priset av deras sönderbombade stad?"

Jag tror att svaret idag är ganska entydigt...

Bulten i Bo sa...

Så nu har det blivit så att man på bloggar drivna av aktiva folkpartister kan läsa folk som på allvar tycker att man på 2000-talet ska terrorbomba civilbefolkning a la Dresden 1945 för att de har den stora fräckheten att råka leva under uzbekistansk eller saudiarabisk diktatur!

Detta trots att varken diktatorerna själva eller allra minst civilbefolkningen skulle ha startat några krig mot de länder vars flaggor finns påsydda på bombpiloternas jackor.

Ska bli intressant att se om Folkpartiets Norrköpingsordförande, och tillika aspirant på att få undervisa mina barn, förmår sätta klackarna i marken och ta avstånd från detta resonemang på den blogg som han har publiceringsansvar för!

Håkan sa...

Jag tolkade ditt inlägg som att Staffan Werme uttryckt sig i termer av "krig är alltid fel" och att du vänder dig emot detta - inte för att du tycker att krig är bra, utan därför att det ibland finns situationer som tyvärr inte lämnar någon annan utväg. Man behöver inte gå så långt som till anfallskrig - en renodlad pacifist tycker att även försvarskrig är fel.

När jag tolkade ditt inlägg som pragmatiskt var det därför inte negativt menat. Pragmatism behövs.

Men jag kanske förstod dig fel. Om jag ska tolka dig nu tycker du att krig mot förtryckarstater av ideologiska skäl är riktigt. Det tycker jag är en märklig ideologisk inställning. Själv skulle jag formulera det som att det finns ett moraliskt imperativ att vara motståndare mot förtryckarregimer. Hur detta motstånd tar sig uttryck är en annan fråga (protester, uttalanden, propaganda etc), där krig i vissa fall kan betraktas som en absolut sista utväg.

I så fall har man, tycker jag, en pragmatisk inställning till krig. Vilket jag alltså tycker är bättre än att ha en ideologisk inställning till krig.

Mathias Sundin sa...

Jag tycker som sagt inte att krig är det som är att föredra, men jag tycker inte man ska stå och se på när man människor mördas och förtrycks. Visst man skulle kunna likna det med KDs förslag, fast jag tycker inte man ska lagstifta om det.

Självklart måste krig användas ytterst försiktigt eftersom det inte får bli en ursäkt för andra motiv. Men precis som jag tycker det är rätt att länder hjälper varandra som under andra världskriget så är det rätt att länder hjälper människor som förtrycks i andra länder.