Tro på människan

Ibland kan iallafall min tro på människan vackla. Igår på en debatt om USA kläckte nån vänstermänniska ur sig något så korkat så jag inte kunde låta bli att bli arg. Jag respekterar människors åsikter, men ibland när dumheten blir alltför stor så tappar jag lite tro på människan.

Ikväll var det tvärtom. Alexis Gainza besökte LUF i Norrköping och berättade om sitt liv och sin kamp mot diktatorn Fidel Castro. Från fem års ålder indoktrinerades han av den kommunistiska regimen, åkte senare till Sovjetunionen för att studera och kom där (av alla ställen) i kontakt med nya idéer, genom perestroikan. Han flyttade så småningom till Sverige och blev efter ett tag engagerad i att berätta sanningen om Kuba för allehanda kommunister och socialdemokrater.

Alexis har inte sett sin familj på 14 år och kan inte besöka Kuba eftersom han vägras inresevisum. Trots det sprudlar han av entusiasm och kämpaglöd. Han och andra exilkubaner planerar för tiden efter Castro, för tiden då Kuba kan bli en demokrati.

Den här sortens människor gör mig rörd och får mig att tro på mänskligheten.

Läs mer om Alexis och hans kamp på hans hemsida.