2004-08-25

Sportvänstern

Nu ligger sig plötsligt Sportbladet i debatten om Irakkriget. Simon Bank skriver om det irakiska fotbollslandslaget som har gjort succé i OS. Laget leddes tidigare av Saddams son Uday som bland annat piskade spelarna om de inte vann. Några spelare i laget är ändå inte nöjda med situationen eftersom de befinner sig under ockupation. Om de inte var och spelade i OS skulle de vara hemma och kriga i Falluja mot amerikanerna.

"Man kan inte tala om ett lag som står för frihet. Vi har inte frihet i Irak, vi har en ockupationsmakt."

Nej, visst har de inte full frihet idag, men under Saddams regim kunde ingen spelare uttalat sig på det här sättet, då hade de inte bara blivit piskade utan även dödade. Dessutom är friheten på väg, i januari kommer fria val hållas. Och att slåss i Falluja mot amerikanerna verkar fruktansvärt korkat. Al Sadr är ingen demokrat, han kommer införa samma diktatur som Saddam.

Jag förstår att det inte är ett dugg kul att vara ockuperade men det går ju tydligt att se att USA håller på att lämna över makten till det irakiska folket. Det går inte att göra på en dag, då blir det ännu mer kaos. Men det är på gång.

2 kommentarer:

Anonym sa...

To a man, members of the Iraqi Olympic delegation say they are glad that former Olympic committee head Uday Hussein, who was responsible for the serial torture of Iraqi athletes and was killed four months after the U.S.-led coalition invaded Iraq in March 2003, is no longer in power.

But they also find it offensive that Bush is using Iraq for his own gain when they do not support his administration's actions. "My problems are not with the American people," says Iraqi soccer coach Adnan Hamad. "They are with what America has done in Iraq: destroy everything. The American army has killed so many people in Iraq. What is freedom when I go to the [national] stadium and there are shootings on the road?"

http://sportsillustrated.cnn.com/2004/olympics/2004/writers/08/19/iraq/index.html

Mathias Sundin sa...

Verkar nästan som en ripoff av vår gode Simon Bank.