För korta straff

Idag dömdes en 67-årig man till tre års fängelse efter ha våldtagit en 9-årig flicka. Det förvånar mig inte ett dugg för domstolarna dömer ut alldeles för korta straff. Oavsett om man tycker att vi ska ha långa eller korta straff så dömer domstolarna alldeles för kort.

Jag är nämndeman i Norrköpings tingsrätt och har nu hunnit med att sitta på ett antal rättegångar. I nästan alla av dessa har straffen blivit för korta i förhållande till straffskalan. Ett fall var en person som blivit misshandlad av två andra med baseballträn. Själva misshandeln var inte så farlig som det låter och det blev inte så stora skador som man lätt kan tro. Dock slog de mot huvudet och skadorna kunde med lite otur ha blivit mycket, mycket värre.
En av gärningsmännen dömdes till 1 års fängelse för grov misshandel, den andra var för ung för att dömas till fängelse. Straffskalan för grov misshandel är 1 till 10 år. Alltså så ska detta anses vara på gränsen till vanlig misshandel. Offret blev slaget med ett baseballträ och det är knappt grov misshandel. Varför döms det i sådana här brott inte till 4-5 års straff? Det borde rimligtvis ligga någonstans där i grovhet. (Jag och en annan nämndeman anmälde oss som skiljaktiga och yrkade på längre straff, men då blir det automatiskt så att den mildare linjen vinner).

Så här är det nästan alltid alltså. Den absoluta lägsta delen av straffskalan används. Det är mycket allvarligt. Inte för att jag tror att det är bra med långa straff, den diskussionen här inte hemma här, utan för att riksdagen inte har en chans att påverka straffens längd. Om riksdagen bestämmer att straffskalan ska vara 1 till 10 år så tror jag inte de vill att 99% av alla brott hamnar inom 1-3 års fängelse.

I domstolarna finns en praxisbok. Den verkar gälla mer än lagboken. Där står hur det dömts i andra liknande fall och den följer de slaviskt. Det innehåller inte bara HD-domar utan både från hovrätt och tingsrätt. Domarna i den är felaktiga utifrån straffskalan och då blir straffen korta.

Det här borde medierna granska istället för att gnälla när psyksjuka människor blir friska, och därmed fria.