2015-07-27

Joe Biden borde ställa upp

Det argumenteras friskt i Washington om vicepresident Joe Biden borde ställa upp i presidentvalet. Jag tycker han borde göra det.


Han är chanslös mot Hillary Clinton, sägs det. Ja, ser man till opinionen, Clintons starka fundraising och brist på konkurrenter så ser alla chanslösa ut. Men det är just bristen på konkurrenter som är Bidens chans. 

Bernie Sanders är visserligen het i kampanjen, men han står så långt till vänster att han aldrig kommer kunna vara ett seriöst alternativ. Martin O'Malley ska inte räknas ut helt, men hittills är hans kampanj ett fiasko. Jim Webb gör noll avtryck.

Joe Biden skulle bli Hillary Clintons huvudutmanare om han klev in i kampanjen. Sämre utgångsläge går att få. 

Biden har nu snart åtta års erfarenhet som vicepresident, två framgångsrika presidentkampanjer under bältet och över trettio års erfarenhet av politik på högsta nivå. Dessutom kan han spela på Obamas legacy. En Obama som verkar allt mer frigjord och mycket möjligt kan bli mer populär i demokratiska partiet kommande året. 


Bidens nackdelar är många, men inte så stora att de nödvändigtvis fäller honom.

Det råder ingen tvekan om att det mesta tyder på att Clinton tar hem nomineringen, men Biden har inget att förlora på att ställa upp. Ställer han inte upp kommer han garanterar inte vinna. Detta är något han sökt i snart trettio år och nu är hans sista chans. Det finns inget att förlora. Kör bara, Joe!

2015-07-21

Hur går det för Donald Trump?

Fastighetsmagnaten, reality-tv-stjärnan, mångmiljardären Donald Trump meddelade för en månad sedan att han ställer upp i presidentvalet. Han har sedan dess gått från strax under fyra procent i mätningarna till 17 procent, vilket innebär att han leder. Hur kommer det att gå för honom?


Det intressanta med Trump är att han kan säga nästan vad som helst utan att väljarna reagerar. De vet att han har ett egot i Texas storlek, att han säger galna saker - det är en del av vem Donald Trump är. Om någon av de andra kandidaterna bara sagt en enda sak av allt det han kläckt ur sig på denna månad skulle han eller hon sannolikt varit rökt. Trump ökar i mätningarna istället.

Hans främsta egenskap är att han inte är politiker. Aversionen mot D.C. och politikerna där är stark. Det är en anledning till varför guvernörer är så framgångsrika i presidentval, de kan med viss trovärdighet säga att de ska åka till Washington för att städa upp där.

En annan egenskap hans väljare gillar är att han säger sådant som de säger till sina grannar, eller tänker för sig själva. När han dissar mexikaner så tycker en del att det är skönt att någon äntligen säger det rätt ut.


Häromdagen gick han möjligtvis för långt, när han sa att John McCain inte var någon krigshjälte eftersom han blev tillfångatagen. McCain satt som krigsfånge i Vietnam, bland annat på det ökända Hanoi Hilton, i fem och ett halvt år. Han torterades regelbundet och kan bland annat inte får upp armarna för att kamma sig själv, efter att de bakbundits under en mycket lång tid.

Uttalandet från Trump har lett till en kanonad av kritik från de andra kandidaterna, från det republikanska partiet och många andra. Det återstår att se om det sänker hans väljarstöd något.

Jag tror Donald Trumps kampanj kan komma att leva ett tag. Inte minst debatterna kommer vara en arena han trivs i. Men kritiken kommer till slut nöta ner hans stöd. Det kommer finnas hur mycket som helst att gräva fram om honom. En hel del kommer inte bita, men något kanske gör det.

Hans kanske svagaste kort är att han inte har någon trovärdighet i de budskap han levererar. Han har donerat mer pengar till demokrater än republikaner, berömt Obama och Clinton, varit för abort och haft en massa ståndpunkter som han nu fullständigt avfärdar. I längden går det inte att försvara det.

Ted Cruz och Donald Trump.
Intressant är att se hur de andra kandidaterna hanterar honom. Flera kandidater med lägre stöd - som Rick Perry och Lindsey Graham - har passat på att ge sina egna kampanjer uppmärksamhet genom att attackera Trump. En som valt en helt annat strategi är Ted Cruz. Han har haft ett möte med Trump och efter det har de bara sagt snälla saker om varandra. Cruz kritiserade inte heller Trump för McCain-attacken. Han tänker nog att han ska hålla sig väl med Trumps väljare och ta över dessa när Trump tappar stöd.

The Donald kommer inte gråta för en förlorad presidentkampanj. Hans varumärke kommer vara starkare än någonsin. Det tråkiga är att presidentpolitiken förvandlas till en lekstuga under ett tag.

2015-07-17

Vinnare och förlorare i pengaracet

Pengar är inte avgörande i politiken. Det finns gott kandidater med högvis av pengar som förlorat hårt. Troligen kommer vi se ett nytt sådant exempel i Donald Trump. Har du inte rätt trovärdighet och budskap blir du inte vald. Det är mellan de kandidater som har detta som pengarna spelar verklig roll. Nu har resultaten för andra kvartalet rapporteras och vi kan peka ut vinnare och förlorare.

Innan vi gör det, låt mig kommentera dagens TT-artikel. De skriver om hur mycket pengar kandidaterna dragit in, men nämner inte ens super-PACsen. Det blir därmed en tämligen meningslös artikel. Super-PACsen spelade stor roll redan 2012, men kommer sannolikt spela mycket större roll denna gång. Ni kommer se varför snart.


VINNARE
 
Hillary Clinton
Hennes kampanj har dragit in överlägset mycket mest, 47 miljoner dollar. Hon ska dra in mycket, men det är ändå starkt. Till det kan läggas super-PAC-pengar på 15,6 miljoner dollar. En hyfsad summa, men klart svagare än många republikanska konkurrenter.

Jeb Bush
Han har valt en super-PAC-strategi. Genom att inte officiellt bli kandidat förrän ett par veckor in i juni kunde han fundraisa för Right to Rise. När han nu officiellt är kandidat får han inte göra det längre. Det betalade sig väl, Right to Rise drog in 103 miljoner dollar. Bush gjorde bra ifrån sig med pengar till kampanjen också, med tanke på att han bara hade 16 dagar på sig. 11,4 miljoner dollar in.

Ted Cruz
Även han har starkt super-PAC-stöd, med 37 miljoner in, som ska adderas till kampanjens också starka summa på 14,3 miljoner. Trots att han inte är någon mainstreamkandidat, utan mer riktar sig mot Tea Party och evangelikala kristna så kommer han ha pengar att ge de andra en rejäl match med.

Marco Rubio
12 miljoner in till kampanjen och 32 miljoner till super-PACs. Han har den politiska profilen för att kunna vinna alltihopa (jag har tippat/gissat honom som nästa president) och ser även ut att ha pengarna.

Bernie Sanders
Han saknar super-PAC-stöd men tar igen det med gräsrötter. I många små donationer har hans kampanj dragit in imponerande 15 miljoner dollar. Att han skulle slå Hillary Clinton känns mycket avlägset, men det ser ut som i alla fall en motståndare till henne kommer vara välfinansierad.

FÖRLORARE

Mike Huckabee
Två miljoner till kampanjen och sex miljoner till en super-PAC kommer man inte långt med. Att han skulle komma från ingenstans och vinna Iowa igen (som han gjorde 2008) kommer inte hända. Ska han ha en chans behövs det pengar. Kanske kan debatterna rädda honom kvar.

Rand Paul
Faderns ärvda kampanj med tusentals hardcorefans och en egen hög profil trodde jag, och många med mig, att han skulle dra in rejäla summor. Sju miljoner dollar är inte jättedåligt, men han måste göra mycket bättre än så för att kunna konkurrera. Värt att noteras är att super-PACs som stödjer honom inte har rapporterat ännu, så kanske får vi revidera omdömet.

Carly Fiorina
Hon har fått goda betyg ute i kampanjen, men pengamässigt levererar hon inte. Kampanjen 1,7 miljoner och super-PACen 3,4 miljoner.

Lincoln Chafee
Fick in knappt 400.000 dollar, varav 360.000 kom från honom själv.

Rick Santorum
Nästan utan pengar vann han i Iowa 2012. Ska han vinna där nästa år ser det ut att bli utan pengar igen. 600.000 dollar in är pinsamt lite, men kampanjens försvarar sig med att det är mer än förra gången. Grattis.


ÖVRIGA

Ben Carson är inte alls uträknad och borde kanske hamna bland vinnarna med 10,6 miljoner dollar in. Chris Christie har varit kandidat för kort tid för att rapportera något, men hans super-PAC visar att han inte är helt chanslös med 11 miljoner. Scott Walker blev nyss kandidat så inga siffror ännu.

Så har vi förstås den här killen, som i huvudsak kommer självfinansiera sin kampanj eftersom han med egna ord är "very rich".


The Fix har en utmärkt Pluto-inspirerad bild av pengaracet.


2015-07-04

Varför ställer alla upp i presidentvalet?

Det ser ut att bli sexton seriösa* presidentkandidater för republikanerna. Överlag är kvalitén dessutom väldigt hög**. Konkurrensen är med andra ord mycket hård. Ändå fortsätter kandidater att ge sig in i leken. Varför?

Den största anledningen, tror jag, är att det saknas en tydlig front runner. Ingen har tagit ett riktigt starkt grepp. Eller ens ett svagt grepp.

I de nationella siffrorna leder Jeb Bush med runt 15%, före Scott Walker med drygt 10%, sedan följer Marco Rubio och Ben Carson med drygt 9%, Mike Huckabee och Rand Paul med 8%, Donald Trump 6%, Ted Cruz knappt 5%, Chris Christie strax under 4%, Rick Perry drygt 3%, Rick Santorum knappt 3%, Carly Fiorina 2%, John Kasich strax under 2%, Bobby Jindal och Lindsey Graham lite dryg 1%. George Pataki finns inte med i statistiken.

Endast 10 kandidater får vara med i debatterna. Här är vilka, utifrån siffrorna i slutet av juni.
Förutom Pataki, kan alla utifrån siffrorna vinna nomineringen. Av andra skäl tror jag att Donald Trump inte kan det och att Ted Cruz, Rick Santorum, Ben Carson och Lindsey Graham är för smala mot en viss målgrupp för att göra det. Trump undantagen, är det ändå inga riktiga pajaskandidater bland de sexton. De är alla välkvalificerade.

Eftersom ingen har greppet och det just är så många kandidater, så ser alla att de har chansen, även om den är liten.

Andra anledning är att de inte kommer ställas mot en sittande president. Dessa brukar oftast bli omvalda och en del som kunde ha ställt upp mot Obama för fyra år sedan, gör det nu. Som Mike Huckabee och Chris Christie.

Tredje anledningen kan vara att det historiska ät väldigt bra att sluta tvåa i republikanernas primärval. Tvåan brukar vinna nästa gång. Ronald Reagan vann nomineringen 1980, efter att ha kommit tvåa 1976, George Bush vann nomineringen 1988 efter en andra plats 1980, Bob Dole vann 1996 efter en andraplats 1988, John McCain vann 2008 efter att ha kommit tvåa 2000, Mitt Romney vann 2012 efter andraplatsen 2008. Undantaget sedan 1976 är Bush nummer 2, W. Det kan mycket väl bli ett undantag även denna omgång, då Rick Santorum (tvåa 2012) och Mike Huckabee (tvåa 2008) inte är troliga vinnare.

Hur som helst verkar republikanska primärvalsväljare vilja se kandidaterna i flera kampanjer innan de ger dem högsta förtroendet.

En kandidat som ser ut att ha liten chans nu, som Chris Christie, kan alltså göra ett bra primärval nu, och komma som en mycket stark kandidat om fyra år eller åtta år.

Även om samtliga dessa sexton kandidater*** förstår att deras chans att vinna, i varierande grad, är liten så är det ändå värt att ställa upp.

*Med seriös menar jag kandidater som drar väljare och kommer bedriva fullskaliga kampanjer med mycket pengar.
**Undantaget Donald Trump.
***Trump brottas nog inte med tankar på att han kommer förlora.