Mannen var på väg hem från krogen, klockan var runt ett på natten. Det var ganska kallt så han tog en liten genväg. Visserligen hade han läst reportagen i tidningarna om det inträffade mycket rån i området, men, tänkte han omedvetet, det händer aldrig mig.
Plötsligt stod rånaren framför honom med pistolen i handen. Han väste något mellan tänderna och mannen lyfte fånigt armarna över huvudet. Rånaren tog ett snabbt kliv framåt och slog honom hårt i magen. Luften gick ur honom och han sjönk stönande ner på gatan. Rånaren grep tag i honom, fortfarande med pistolen riktat mot hans ansikte. Han grävde med den andra handen i mannens innerficka där han hittade plånboken. Efter en välriktad spark gav sig rånaren småspringande iväg.
Mannen kravlade sig upp efter en stund och gav sig av mot polisstationen, som faktiskt inte låg speciellt långt bort. Väl där berättade han vad som hänt. Polisen stirrade ilsket på honom och frågade va fan han gjorde på den gatan mitt i natten? Hade han inte läst i tidningarna? Surt tog polisen emot hans anmälan samtidigt som han läxade upp honom och förklarade att han minsann var tvungen att skydda sig bättre.
Dagen därpå ringde vår uppretade man till tidningarna och berättade sin historia. De reagerade direkt och skrev om polismannens utskällning. Men justieministern ryckte direkt ut till polisens försvar och sa att han krävde krafttag hos medborgarna så de bättre skyddade sig mot rån. De kunde till exempel investera i ny teknik, som pepparspray för att stoppa rånare.
Saga eller sanning? Både och.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag reagerade också på att man i det aktuella fallet delvis skuldbelägger offret för brottet, vilket givetvis är fel, skulden ligger ytterst hos den som begår brottet.
Men.
De företag som ansvarar för kontanthanteringen, främst säkerhetsföretag och banker, har som mycket riktigt påpekas olika möjligheter att göra det svårare att begå den typen av brott som de har drabbats av.
Kan man kräva att företagen tar ett större ansvar? Ja, jag tycker det.
Om bankerna till exempel skulle avgiftsbelägga kontantuttag och avgiftsbefria kortköp skulle mängden kontanter i omlopp minska, och därmed också riskerna.
Värdetransportföretagen kan investera i bättre tekniska lösningar.
Jag tycker inte att jämförelsen som du gör riktigt håller; enskilda medborgare ska inte behöva anpassa sina liv för att slippa bli brottsoffer - det är orimligt - men bevakningsföretagen tar faktiskt betalt just för att sköta transporter på ett säkert sätt och då är det upp till dem att fullgöra sina åtaganden.
Bra sätt att illustrera problematiken på. Men om du verkligen vill reta gallfeber på folk och visa på orimligheten i den nuvarande situationen så borde du använda våldtäkt som ett exempel. Det Bodström säger är ju i princip att jämställa med att säga att kvinnor som inte har vett nog att undvika korta kjolar får lov att dela en del av skulden om de blir våldtagna. Helt orimligt, både i den situationen och i den nuvarande. Tyvärr tror jag inte att vi skall hoppas på att något politiskt ansvar ska utkrävas. Sådant ingår inte i den svenska modellen.
Skicka en kommentar